Stenhuggaren

Richard Brixels skulptur Stenhuggaren är en hyllning till den lokala stenarbetartraditionen. Motivet är en muskulös stenhuggare som satt sig ner för att vila och skulpturen är gjord i ekebergs¬marmor. Men är den inte färdighuggen?

I arbetet med skulpturen tog Brixel först fram en modell i betong där alla delar av manskroppen var skulpterade med samma precision, men i den färdiga marmorversionen lämnade han olika delar av figuren i olika stadier av bearbetning. Vi ser sågad, huggen, knackad och polerad marmor och kan på så vis ana hur det går till när ett stenblock i en långsam process förvandlas till en föreställande skulptur.

Från början var tanken också att konstnären skulle låna ut verktyg till glanshammarsborna så att de som ville fick prova på att hugga vidare i den utsågade marmorn. På så sätt ville Brixel skapa delaktighet i både den offentliga konsten och i ortens hantverkshistoria.

Så här ser konstverket ut

En sittande man har huggits fram ur ett marmorblock. Huvudet känns litet på de väldiga axlarna. Hjässan är kal i kontrast till det stora skägget och den yviga mustaschen. Blicken i de runda ögonen är oförställd och riktad rakt framåt.

Den bara överkroppen är mycket muskulös med svällande biceps och magrutor. Mannen sitter stadigt och bredbent med ena handen stödd på låret. Men det är egentligen bara den ena kroppshalvan som är helt bearbetad. Den andra tycks ha blivit påbörjad men därefter lämnad åt sitt öde.

Om konstnären

Richard Brixel föddes 1943 i Stockholm och dog 2019 i Arboga. Han har utfört ett antal stora skulpturala verk både i Örebro kommun och på annat håll. I Örebro finns bland annat Balans i Stadsträdgården och statyn över Ronnie Peterson vid Almbyplan.

De flesta av hans offentliga verk är utförda i brons, men ibland arbetade han som här i marmor och när konsten inte behövde stå emot väder och vind experimenterade han gärna med material som plastfolie och tidningspapper.