Emaljfris

Emalj var något av en specialitet för Endre Nemes och han gjorde flera stora emaljarbeten för offentliga miljöer. Den här målningen är från en period då han ägnade sig åt ett abstrakt bildskapande, men framför allt är han känd för ett föreställande bildspråk som under den senare delen av hans konstnärskap bestod av tydligt collageartade kompositioner. Hans konstnärliga inriktning innebar ett brott mot den koloristiskt expressiva tradition som fram till dess varit tongivande i konststaden Göteborg.

”Utan mitt måleri kan jag inte leva, det är det enda bräckliga uttrycksmedel, som jag besitter” skrev Nemes en gång. Hur uppfattar du uttrycket i emaljfrisen?

Om konstnären

Nemes var av centraleuropeisk och judisk börd. Han föddes 1909 i Ungern. Familjenamnet var egentligen Nágel men han tog sig tidigt konstnärsnamnet Nemes, vilket är ungerska för ”adel” eller ”ädel”. Sin konstnärliga utbildning fick han på konstakademin i Prag men flydde 1938 undan nazismen. 1940 kom han till Sverige och här blev han kvar till sin död 1985.

I efterkrigstidens svenska konstliv gjorde han tidigt avtryck. Mellan 1947 och 1955 var han föreståndare för Valands konstskola i Göteborg och influerade på så sätt en generation västkustkonstnärer.

Så här ser konstverket ut

24 lika stora delar bildar ett konstverk i emalj på plåt, åtta meter långt och två meter högt. Bilden som är nonfigurativ hänger ihop, färger och mönster går i varandra. Alla regnbågens färger finns representerade. Men blå och gröna nyanser dominerar. På ett par ställen finns vaga svarta prickar som ger känslan av att något tagits bort.