Sun Boy

Figurernas kläder, underliga utseenden och namn bjöd in till en bisarr fantasi om gångna tiders turnerande varieté- och vaudevillesällskap. Men var det ett lustspel eller en skräckcirkus betraktarna fick ta del av?

Under tiden stod hur som helst Sun Boy där, med ögon (eller ögonhålor?) och mun öppna för intryck, för att ta emot solens sken, eller kanske för att brista ut i sång. Hur tolkar du pojkens ansiktsuttryck? Och varför gapar hans tröjärmar tomma?

Klungan av skulpturer har försvunnit men helt ensam är Sun Boy inte nu heller. Om du går nära och undersöker den gyllene tofsen som sticker ut från sidan av hans huvud så kommer du upptäcka att det är en liten klänning med böljande fall. Vi ser inget huvud och inga lemmar som sticker ut ur plagget, men ändå ser figuren levande ut.

Om konstnären

I det finska konstlivet är Pekka Kauhanen ett känt namn, med bland annat en soloutställning på Helsingfors konstmuseum HAM på CV:t. Han bor och arbetar i Esbo, nära Helsingfors. Kauhanens poetiska formspråk lånar friskt från sagans värld och är öppet för mängder av tolkningar.

Så här ser konstverket ut

Mitt på torget står en man av brons i nära naturlig storlek med något oproportionerlig kropp. Huvudet är stort och överkroppen lång i förhållande till benen. De runda ögonhålorna gapar tomma. Runt näsan och ögonen ser det ut som att överhuden spruckit upp och ett parti ljusare hud blottas. Som en mask, men med den skillnaden att något har lyfts bort i stället för att ha satts dit. Mannen saknar händer och fötter. Han tycks balansera direkt på benstumparna. På ena sidan av huvudet sticker det ut en liten huvudlös docka i böljande långklänning.