Den kultiverade kajan

Som konstnären själv uttrycker det:

”Man klagar på att kajorna för oväsen och skräpar ned, att de helt enkelt lever alldeles för nära oss stadsbor. De driver runt i gäng, de skränar och låter, och så tar de våra pommes frites! […] Krocken mellan människa och natur är påtaglig, men det är också en påminnelse om att stad och natur, människor och djur lever sida vid sida med varandra.”

Egentligen är kanske kajor och människor rätt lika varandra. Precis som vi gillar kajorna stadens bekvämligheter. Dessutom är de också sociala, intelligenta och läraktiga. Thierfelder Tzotzis har tagit fasta på dessa människolika egenskaper och låter kajorna träda fram som kulturvarelser. En grupp tittar nyfiket på tv: på skärmen ser de Svartån sakta rinna fram utanför Kulturkvarteret.

På fjärde våningen kan du se tre kajor blicka ut över staden. Den översta håller en penna i näbben. En annan kaja har satt sig på en trave böcker från biblioteket. Bland titlarna finns Henry David Thoreaus Fågeldagbok och Donna Haraways When Species Meet.

Så här ser konstverket ut

Naturtrogna sittande bronsfärgade kajor. En har placerats på en hög med 12 böcker. Tre kajor sitter på golvet en fjärde sitter uppflugen på en pall intill. Alla vända mot en bildskärm som står lutad mot väggen. Utomhus flera våningar upp, på en böjd metallstång, har tre kajor placerats. De står på varandras huvuden och tittar åt varsitt håll. Den översta har en gul blyertspenna i näbben.