Vem tror på sagor här

På åttiotalet kom litteraturvetaren och Hjalmar Bergman-kännaren Erik Hjalmar Linder på idén att uppföra en skulptur tillägnad just Hjalmar Bergman – en av stadens mest kända författare. Teaterplan framstod som en lämplig plats och Bergmans skådespel Sagan framstod som en passande konstnärlig utgångspunkt.

I pjäsen, som blandar poetisk fantasi med brutal realism, får vi bland annat möta riddaren Sune och hans älskade Rose, som kommer från den krasst beräknande släkten Ehrenståhl. Berättelsen ställer kärlekens och fantasins omätbara värden mot en förnuftig men cynisk syn på tillvaron.

En Sagan-kommitté bildades och samlade in donationer till projektet, främst från det lokala näringslivet. Gestaltningsuppdraget gick till den väletablerade skulptören Rune Rydelius som berättat att han hämtade inspiration till konstverket från ett barndomsminne. En solig sommardag när han var liten roade han sig med att bränna hål i löv med ett förstoringsglas. De slingrande rökslingorna som bildades såg i den unge pojkens ögon ut som dansande figurer.

I fem år skissade han på sina sagofigurer innan skulpturgruppen kunde invigas 1988. I mitten står Sagan själv, flankerad av en violinist till höger och en harlekininspirerad figur till vänster. Figurerna är typiska för Rydelius. Genom mer eller mindre uppbrutna former skildrar han människan i rörelse. Anatomin blir ungefärligt antydd när den orörliga materien ska förmedla kropparnas levande uttryck. I guld, grönt och vitt virvlar de stilla formerna.

Ser du hur fiolspelarens arm snabbt far fram och tillbaka? Vilka rörelser och figurer ser du i skulpturen?

Så här ser konstverket ut

Utanför Örebro Teater reser sig tre smala och högresta gestalter på en svagt upphöjd rundel bland gatstenarna. De är omkring två meter långa. Formerna är uppbrutna men det går att urskilja rörelse, danssteg och en kvinnofigur med armarna uppsträckta ovanför huvudet. De olika gestalterna är i brons som är bemålad med vitt och guld.