Befriaren

Den svenske OS-vinnaren i gymnastik Axel Janse stod modell för skulpturen och konstnären Karl Hultström har framhävt en idealiserad manlig muskulös kropp. Skulpturen är ett av många exempel på en manlig nakenakt i det offentliga rummet där mannen framstår som aktiv och i rörelse.

Den förskönande framställningen av människan är typisk för den akademiska tradition Hultström arbetade i och mannens fysiska ansträngning verkar mest vara tänkt som en metafor. Natursymbolik och känsloladdade motiv var på modet i konsten under 1900-talets början och kanske var konstnärens tanke att stenen som lyfts undan ska fungera som en symbol för alla möjliga hinder och besvär vi vill överkomma.

Tankarna kan gå till den antika myten om Sisyfos som hamnade i underjorden och fick veta att han skulle bli befriad om han rullade upp en sten uppför en kulle men varje gång han var nästan uppe var tyngden övermäktig och han och stenen rullade ner igen precis innan de nådde toppen … Ett Sisyfosarbete är ett mödosamt arbete utan slut.

Skulpturen heter Befriaren. Vad är det då som befrias? Ja, det självklara svaret är vattnet. Med tanke på att skulpturen är gjord i början av 1900-talet i en tid då industrisamhället blomstrade kan skulpturen ses som en positivt laddad symbol för människans, eller mannens, förmåga att dominera och omvandla naturens krafter.

Denna framgångssagas baksidor med överexploatering av jorden ger oss idag helt andra visualiseringar. Det är spännande att se på äldre konst ur olika perspektiv, både med dåtidens och samtidens ögon. Vad ser du?

Historiken kring konstverket

Befriarens tillkomsthistoria började när grosshandlare Adolf Lindgren köpte mark av staden för att bygga Centralpalatset. I avtalet ingick då att Lindgren skulle bidra med pengar till en så kallad vattenkonst på platsen mellan Olaigatan och Slottsbassängen (nuvarande Henry Allards park). Till en början ville Lindgren istället flytta dit den tusenåriga runstenen i Nasta från sin plats utanför Glanshammar, men det gick inte för sig.

Befriaren var det vinnande förslaget av sju. Beslutsfattarna tyckte om hur gestaltningsförslaget inte stal uppmärksamhet från fontänens vattenkaskader utan lyfte fram vattnet som en viktig del av konstverkets motiv.