Vego

Konstnären Johan Paalzow tycker inte om när konsten blir för upphöjd, som en helig graal skild från betraktaren och hennes vardagsliv. Det är viktigt för honom att hans konst ska kunna upplevas taktilt - med känselsinnet - både när han arbetar fram sina former och när de möter sin publik. Ofta har hans konst också praktiska funktioner utöver de rent estetiska.

Sommaren 2020 dök hans konstverk Vego upp i Väståparken, men arbetet med skulpturen började flera år tidigare. En första version gjordes redan 2012, till en utställning på Liljevalchs i Stockholm. Konstnären ville utforska samband och gränser mellan konst, design och funktion och gjorde en skulptur som också fungerade som sittmöbel.

Hur känns det att sitta på Vego? Och vad tror du konstnären vill säga med titeln?

Den första varianten av Vego hade ben av raka aluminiumrör med fötter av gummibollar som fick hela verket att studsa när någon satte sig på det. Var det konst eller en designmöbel? Många äldre konstnärskollegor förfasade sig, men Paalzow var nöjd med sitt mångsidiga verk. Konstnären Johan Paalzow bor och arbetar i Stockholm, och har en gång i tiden gått på Örebro konstskola.

När Vego skulle ställas ut på OpenArt 2013 fick de studsande benen bytas ut mot något som skulle hålla för många fler besökare, och benen i form av stubbar föddes. Nu står skulpturen alltså i Väståparken där den med sin breda, gröna form och de små stubbarna till ben kan spegla de omgivande trädens lövkronor och stammar.

Om du undersöker stubbarna noggrant kan du hitta ett hjärta som ser ut att ha ristats in i barken, med inskriptionen J+P. Det står för Johan + Petra, som träffades på Örebro konstskola 1994. Johan Paalzow utbildade sig sedan på Konstfack i Stockholm och ses ofta i det offentliga rummet med färgstarka skulpturer i material som plast och aluminium.