På knä

Lena Cronqvist ger form och uttryck till känslolägen och stämningar ur livet, inte minst privatlivet och familjelivet. Hennes konstnärskap kan ses som ett utforskande av vad det innebär att vara kvinna, att vara någons dotter, någons mamma, någons livskamrat och att vara människa. Ofta är det tydligt att hon gestaltar sina egna känslor och erfarenheter, som när hon målar in sig själv i sina målningar. Andra gånger är gestalterna inte lika lätta att identifiera som någon verklig person, men de har inte mindre personlighet eller närvaro för det.

Cronqvist skyggar inte för tunga eller obekväma ämnen. Vardagens psykologiska draman med flickor som leker bryskt med ”pappadockor” och ”mammadockor” blandas med större livskriser. I den kända målningen Gul madonna (en känsla av otillräcklighet) från 1970 har hon till exempel skildrat en mammas klaustrofobiska relation till sitt spädbarn och både föräldrarnas och makens bortgång har fått ta plats bland motiven.

Främst är hon kanske känd som målare, men hon gör sedan länge skulpturer också. Cronqvist har sagt att hennes konstverk blir som familjemedlemmar för henne och nu har en av dem hamnat på Karolinska gymnasiets gård. När flickan i brons placerades där blev hon snart adopterad av skolan och fick smeknamnet Karrolina efter skolans smeknamn ”Karro”. Verkets officiella namn är På knä.

Cronqvists konst befolkas av många flickor som får visa både styrka, utsatthet, kaxighet och osäkerhet. Vad tror du att flickan på skolgården känner? Vilka känslor framkallar hon hos dig? Kan du känna igen dig i henne?