Bokblogg: Att ge form åt förskolans innehåll

Bok på ett skrivbord

När jag höll boken i mina händer var jag förväntansfull och nyfiken på att lära mig mer om hur jag som pedagog kan arbeta med förskolans miljö och innehåll. Hege Hansson skriver om ett förhållningssätt, där ögonblick förgylls och pedagogens glasögon kan påverka hur rummet talar till betraktaren och de som befinner sig där. Hon är i grunden utbildad förskollärare med inriktning i konst och kultur, och har varit verksam sedan 1982. Därefter började hon att arbeta som pedagogisk ledare samt förskollärarutbildare på Högskolan i Söröst i Norge. Hege Hansson har deltagit i flera forskningsprojekt om förskolans rum, och hur dessa påverkar barnens meningsskapande.

Vi blir det rummet gör och inte gör med oss, och det rummet får oss att göra och inte göra.

Boken är uppdelad i fyra kapitel; Rum, Form, Innehåll och Iscensättning. Hansson tar med mig på en resa genom rummens olika dimensioner, och färgar innehållet på ett sagolikt sätt. Med förundran vill jag som läsare ta mig igenom nästa mening, och väntar med spänning på att vända nästa blad. Författaren skriver på ett magiskt sätt, och skapar en bubbla som gör att jag kliver in i bokens värld. Samtidigt slår hon medvetet hål i bubblan och ger mig en tankeställare som för mig tillbaka till verkligheten. En sådan tankeställare är när hon i kapitlet Rum skriver om hur rummet kommunicerar:

Rummet kommunicerar, med vilje eller inte, medvetet eller omedvetet, och vi kommunicerar genom rummet.

Enligt min mening kan detta citat tala om och förmedla olika budskap i olika betraktares ögon. Författaren benämner rum som talar, är tysta, är rika eller fattiga. Hon benämner rummen med olika namn för att skapa mening i rummens innehåll. Ett rum kan vara fullt med material, men ändå inte vara meningsskapande för barnen.

I sitt avsnitt om material fick jag mig en tankeställare som jag länge grubblade över. Hansson skriver om förskolans material och hur dessa material ska anpassas till alla barn. Hon menar att de material som förskolan erbjuder inte gynnar alla barn eftersom alla barn är olika och lär på olika sätt. Hon citerar:

Problemet när man skräddarsyr, så passar kostymen bara till ett fåtal och bara vid alldeles specifika tillfällen. Det kommer hela tiden yngre barn som kan ärva kostymen, men vanligtvis har bästföre-datum passerats, den har blivit omodern eller förstörd. Skräddarsytt material blir lätt endimensionellt...

Detta ser jag som läsare som en problematik i dagens svenska förskola. Som pedagoger har vi som mål att erbjuda barnen en miljö i förskolan som är rik på möjligheter och som förutsätter att barnen blir nyfikna att utforska vidare den och vidga sitt lärande. Om material då begränsas, eller som författaren beskriver det blir "endimensionellt", kommer det då att gynna alla barn? Det är en tankeställare som jag kommer ta med mig till min arbetsplats.

Boken vänder sig till Dig som vill vidga dina tankar om förskolans miljö och lära dig mer om rummet och dess dimensioner. Ibland kan det räcka att lägga till en detalj för att ge rummet ett lyft. Denna bok är en inspiration, full av idéer och aha-upplevelser som garanterat kommer göra dig rikare på kunskap.


/Madlen Arslan, Förskolan Änglagård

Senast uppdaterad: 24 maj 2018

Publicerad: 24 maj 2018
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?