Tidskapsel

Sommaren 2020, när covid-19-pandemin var i full gång, anlitade konstnären Ruben Wätte ett gäng 14-åriga elever från den intilliggande högstadieskolan för att göra en "konstnärlig utgrävning" som sitt andra projekt i staden bekostat av Statens konstråd. Det första projektet, också det med ungdomar, blev till Redet i Varberga.

Efter att ha mätt ut en cirkel och markerat den med flagga och stängsel började de gräva. Och hittade massor av föremål; först mest plastskräp men djupare ner gamla rostiga järnspikar, handmålat porslin och mängder av tegel.

När de grävt färdigt placerades samtliga fynd i en tidskapsel som ungdomarna skissat fram och som tillverkades av en hantverkare. Den är gjord av rostfritt stål med fönster av akrylglas och kommer att hålla i hundratals år. Kapseln grävdes sedan ner i gropen tillsammans med porträtt och berättelser från de individer som deltagit i projektet.

Ruben Wätte skrev så här om Tidskapsel:

Permanens går att mäta, men även den mäts ofta på fel sätt eftersom man överfokuserar på materiella aspekter och bortser från immateriella, sociala och subjektiva aspekter av permanens. När en fjortonårig pojke tänker på klimathotet och säger ”Allt är väldigt osäkert. Ingen vet hur illa det kommer bli eller hur fort det kommer att gå. Jag vet inte ens om jag eller mina framtida barn kommer att kunna leva färdigt våra liv innan det är kört”, då känns det som ett slag i magen.

Men när samma pojke en stund senare står i en meterdjup grop tillsammans med sina klasskamrater, mitt i den centrala stadsparken i hans hemstad, och pratar entusiastiskt om hur förvånade människorna om hundratals år kommer att bli när de öppnar tidskapseln och får se och läsa om deras insats, så återställs i någon mån balansen i universum igen.

Det ser mörkt ut, men det är verkligen inte kört.

Om konstnären

Ruben Wätte, född 1985, beskriver grunden i sitt konstnärskap så här:

Under ungdomsåren skolades jag informellt i tre olika gatukulturer, var och en med tydligt antiauktoritär hållning. Därefter studerade jag fem år på konsthögskola och fick tillgång till en ny uppsättning av kritiska teorier och praktiska metoder. Sedan dess fortsätter lärandet genom görandet.