Krisstöd, en av de viktigaste uppgifterna – beskrivning av året som gått efter våldsdådet på Campus Risbergska

Vi förstod direkt att det här var något vi aldrig varit med om, att väldigt många människor skulle behöva krisstöd. Monika Berg, som är enhetschef inom individ- och familjeomsorgen i Örebro kommun och en av dem som ansvarade för krisstödet efter våldsdådet på Campus Risbergska den 4 februari 2025, berättar om en av Örebro kommuns viktigaste uppgifter.

Socialtjänsten blev inlarmad ganska snart efter att kommunen fått information om våldsdådet, och med sin erfarenhet och kunskap blev det snabbt tydligt för både Monika och andra att det krävdes både nytänkande och arbete under en lång tid.

– Jag och vi är vana att arbeta med stöd till människor vid allvarliga händelser och kriser, och vi är vana att kliva in i uppdrag med kort varsel, men inte alls i den här omfattningen, berättar Monika. Och vi förstod ganska snart att vi inte skulle räcka till för alla. Elever och deras familjer behövde stöd, men också örebroare som påverkades och behövde prata med någon om vad som hänt.

Öppet för alla, och enkelt

Örebro kommun öppnade flera olika platser för krisstöd, den första några timmar efter att det stod klart för alla vad som hände på Campus Risbergska. Att alla var välkomna, oavsett hur man hade påverkats, var viktigt. Likaså att det skulle vara enkelt att få stöd.

– Vi ville verkligen förmedla att alla var välkomna, även de som kanske inte var direkt drabbade, berättar Monika. Och vi försökte vara där människor är, vilket innebar att vi fanns på flera olika platser. Förstås i centrala Örebro, men också ute i de större bostadsområdena. Vi hade platsansvariga på varje ställe, och stämde av flera gånger per dag om hur många som kom, var det fanns mer behov och hur stämningen var. På så sätt kunde vi skicka personal dit där de behövdes mest, i stunden.

Det tog inte lång tid innan det stod klart att eleverna på Risbergska hade särskilda behov, att de behövde stöd utifrån vad de upplevt de där timmarna. Därför öppnades en särskild lokal för krisstöd för dem, dit de kunde komma enskilt eller med klassen.

– Här vill jag lyfta fram alla lärare på Risbergska, som också tog dit sina klasser för att de skulle få ett gemensamt stöd, säger Monika. Och de elever som inte kom såg man till att ringa eller kontakta på andra sätt, för att ingen skulle lämnas ensam. Med tanke på att många av lärarna själva var brottsoffer, eftersom de befunnit sig på skolan vid dådet, och också förlorat kollegor och elever, gjorde de ett oerhört fint jobb.

Monika berättar om hur alla ställde upp utan att tveka. Förutom personal från Örebro kommun, som snabbt avbokade mycket annat, var frivilligorganisationer som Rädda Barnen och Röda Korset, församlingar och andra kommuner engagerade. På platserna för krisstöd fanns även personal som arbetar med försörjningsstöd, för att hjälpa till så att ingen skulle vara utan ekonomiskt bistånd. Även sjukvården fanns där, för att fånga upp dem som kunde behöva medicinsk eller psykiatrisk vård.

Sammanlagt arbetade cirka 400 personer med krisstöd under flera veckor. Antalet elever och lärare som kom var stort, vissa dagar flera hundra, många var även återkommande vilket vi uppmuntrade till och såg det som att alla som behövde var välkomna. Förutom samtalsstöd bestod stödet av en del praktiskt, som att låna ut telefonen för att ett samtal skulle kunna ringas, eller en dator för att logga in på sin bank.

– Många lämnade sina tillhörigheter på skolan, och fick inte tillgång till dem förrän efter tre veckor, det kunde vara husnycklar, mobilen eller annat som är så självklart i vardagen, men som nu inte fanns, berättar Monika. Där hjälpte vi till med det vi kunde, eftersom det vardagliga, praktiska är något att hålla sig i vid en kris.

När Monika tänker tillbaka på året som gått är det några saker som framträder: Att alla samlades och slöt upp, och hur enkelt det var att få hjälp från alla för att forma och bemanna krisstödet. Att det inriktningsbeslut som kommundirektören tog var en stor hjälp; det blev det tydliga målet som alla enades runt. Och hur viktigt det är med krisstöd även vid tillfällen som inte går att förutse.

– I samband med utlämning av tillhörigheterna, som i sig var ett jättejobb med hundratals flyttkartonger med saker som lämnats kvar på skolan, behövdes krisstöd. Det var kanske inte något som vi hade planerat för innan, men ändå så självklart. När någon kom för att hämta sin mobiltelefon och då startade den, så öppnades alla missade meddelanden och samtal från den där tisdagen. Det är svårt att föreställa sig hur det var, men där fanns personal för stöd i närheten.

Monika, som har många års erfarenhet inom individ- och familjeomsorgen och som därigenom har mött många människor i olika livssituationer, vill avsluta med att året som passerat har inneburit många reflektioner.

– Jag tänker ofta på de drabbade, de har funnit med mig hela året. När jag föreläser, om vårt arbete med krisstödet, för kollegor i andra kommuner, så blir det också väldigt tydligt att det som hände har berört så många. Och att alla gör just det, tänker på de som miste livet, de skadade och alla andra som drabbades. Att det som hände kommer att finnas med så många under resten av livet.

Stöd även framåt

Alla som bor i Örebro kan få stöd vid och efter allvarliga händelser, vilket naturligtvis också gäller efter våldsdådet vid Risbergska. Mer information om det finns på sidan Krisstöd.