Omhändertagande av barn enligt LVU
Socialtjänsten arbetar med att erbjuda olika typer av hjälp och stöd enligt de lagar som finns i Sverige. De allra flesta insatser som socialtjänsten beviljar bygger på att personerna själva vill ha och söker stöd. Vissa insatser kan kommunen besluta om även om det inte finns samtycke från familjen.
När det handlar om barn och unga är socialtjänstens uppgift först och främst att ge föräldrar den hjälp och det stöd de behöver för att ta hand om sitt barn. Föräldrar eller barn kan själva kontakta socialtjänsten för att få hjälp men det kan också vara en annan person som gör en orosanmälan till socialtjänsten. Socialtjänsten utgår alltid från barnets bästa.
Vård enligt lagen om vård av unga (LVU)
LVU står för lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ibland kan det vara så allvarligt att en tvingande lag behöver användas. Det finns situationer när socialtjänsten behöver se till att barn får stöd och skydd trots att barnet och/eller vårdnadshavarna inte vill ha hjälp. Exempel på sådana situationer kan vara våld, övergrepp och missbruk.
Om ett barn eller en ung person som är under 21 år bedöms behöva skyddas och placeras akut och vårdnadshavarna inte lämnar sitt samtycke kan socialtjänsten besluta om ett omedelbart omhändertagande enligt LVU. Det innebär att barnet tas om hand och placeras på en gång mot vårdnadshavarnas vilja i jourhem eller hem för vård eller boende (HVB-hem).
Syftet är alltid att barnet ska komma till en trygg miljö där barnets alla behov kan tillgodoses. När det görs har kommunens socialtjänst också tät och nära kontakt med barnets familj, för att också ge stöd till familjen.
Det är politiker i Socialnämnden som läser utredningar som socialsekreterare skrivit och därefter tar de ett beslut. Om politikerna gör bedömningen att det finns behov av tvingande hjälp går ärendet vidare till Förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten är en domstol, de ska vara sakliga och opartiska. Det betyder att det finns krav på respekt på allas likhet inför lagen.
Kortfakta om LVU
- LVU kom till år 1990, men Sverige har även tidigare haft lagar som reglerar omhändertaganden av barn.
- Lagen erbjuder en möjlighet för samhället att skydda barn som är utsatta för påtagliga risker men då det samtidigt saknas samtycke för den vård som barnet behöver. I de allra flesta fall är det alltså inte aktuellt att använda LVU.
- Med stöd i LVU kan socialnämnden i kommunen fatta beslut mot barns och föräldrars vilja i vissa särskilda situationer. Kraven för att LVU ska gå att tillämpa är:
- Det ska finnas en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
- Det kan handla om antingen missförhållanden i hemmiljön eller den unges eget beteende.
Mer information om socialtjänstens arbete
Tack för ditt svar!
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Tack för ditt svar!
Du har nu hjälpt oss att förbättra orebro.se