Rehabiliterande arbetssätt: Östersunds kommun delar med sig av erfarenheter

Lars Liljedahl från Östersunds kommun och Magnus Zingmark från Umeå universitet berättar om hur de arbetar med hälsofrämjande åtgärder, förebyggande åtgärder och vardagsrehabilitering.

Den 4 maj fick politiker och tjänstemän på Örebro kommun besök av Lars Liljedahl, förvaltningschef för Vård- och omsorgsförvaltningen i Östersunds kommun och Magnus Zingmark, som forskar om arbetsterapi på Umeå universitet. Östersund har liksom Örebro en utveckling där antalet äldre ökar kraftigt medan resurserna inte förväntas öka i samma takt.

– Det kan inte vara ett problem att vi blir friskare och äldre. Vi har samhälleliga resurser som kanske inte kommer att räcka till att göra samma sak för alla imorgon som vi gör idag, men i grunden beror på det något gott, poängterar Liljedahl.

I Östersund började de titta på vad man kunde förändra i kommunen. De kom fram till att för att kunna spara resurser måste de först satsa resurser samt att människor och deras behov alltid ska komma först.

– Vi har märkt att behovet hos våra målgrupper förändras. Varje år beviljas 600 medborgare sin första insats. 40 procent av dessa har fått ökade behov efter ett år. Vi började därför titta på vad vi kunde göra för att medborgare ska bibehålla sin hälsa och sin förmåga att självständigt klara av olika aktiviteter. Vi kom fram till att rehabiliterande och hälsofrämjande åtgärder kan halvera risken för ökade behov, berättar Zingmark.

Hälsofrämjande och förebyggande åtgärder

De hälsofrämjande och förebyggande åtgärder som Östersunds kommun erbjuder skiljer sig inte mycket från det som erbjuds i Örebro. Det handlar om ett utbud av mötesplatser för medborgare samt att kunna erbjuda mer fysiska aktiviteter, social samvaro och digitalt stöd. Mötesplatser kan till exempel vara seniorträffar som leds av en arbetsterapeut eller sjukgymnast, som pratar om olika områden med betydelse för hälsan. Det kan exempelvis vara fysisk aktivitet, matvanor och hur man bor.

Det som utmärker Östersund är den tydliga uppföljningen av aktiviteterna. I Östersunds kommun har de sett att hälsan hos de som deltagit i dessa träffar har förbättrats efter tre månader.

– I nuläget tittar vi på andra åtgärder, såsom förebyggande hembesök och digital lots för att förenkla användandet av teknik för medborgarna. Mycket idag sker digitalt och har man svårt för att till exempel använda internet kan det bli svårt att delta, säger Magnus Zingmark.

Vardagsrehabilitering har gett resultat

Östersunds kommun arbetar med vardagsrehabilitering när en medborgare har råkat ut för en omfattande skada eller sjukdom, som en fraktur eller en stroke. Medborgaren ges möjlighet att träna upp sin förmåga efter skadan eller sjukdomen med målet att förmågan återställs i så hög grad som möjligt. I Östersunds kommun har de sett att hälsan hos de medborgare som fått vardagsrehabiliterande insatser förbättrats. Det har i sin tur resulterat i minskade kostnader eftersom behovet av insatser minskat eller helt försvunnit.

– Vardagsrehabiliterande insatser är aktivitetsbaserade och målet är att medborgaren ska bli oberoende och mer självständig. Det är en del i att medborgaren ska leva ett fullgott liv. När vi arbetar med vardagsrehabilitering är all personal, oavsett roll, rehabiliteringspersonal. Arbetsterapeuter och sjukgymnaster fungerar som motorer i arbetet, säger Zingmark.

Samverkan och stöttande arbete kring duschning

En förändring som gjordes i Östersunds kommun gällde stödet som medborgare kan få vid duschning. Effekterna av det förändrade arbetssättet följdes upp och jämfördes med en kommun som inte jobbade på samma sätt. Forskningsstudier visar att om man börjar få svårigheter med att duscha själv finns en stor risk för att behovet av stöd i hemmet ökar.

– I Östersunds kommun såg vi att beslutet om stöd vid duschning togs utan en bedömning i hemmiljö. Vi kopplade därför in arbetsterapeuten att göra en sådan bedömning innan beslut, berättade Zingmark.

Resultatet var att ett mindre antal behövde hemvårdens stöd, eftersom det ofta räckte med andra åtgärder. När stöd gavs arbetade kommunens personal för att gradvis minska sin egen roll genom att coacha och uppmuntra medborgaren och låta personen ta den tid som hen behövde för att kunna träna själv. Det innebar att medborgarens förmåga, självtillit och problemlösningsförmåga stärktes.

Efter tre månader gjordes en uppföljning. Det visade sig att 70 procent av de medborgare som ansökt om stöd vid duschning klarade sig fortsatt själva. I en jämförelsekommun som inte jobbar på samma sätt var siffrorna omvända; 70 procent hade stöd från hemvården.

Senast uppdaterad: 7 juni 2018
Publicerad: 7 juni 2018
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?