På Elgströmska huset är verksamhetsutveckling ett lagarbete – resultatet är personcentrering med många vinnare

Det här är ett gott exempel på nära vård inom området fokus på person och relation.

På Elgströmska huset har Silviasjuksköterskan David Steen möjlighet att arbeta med utveckling av det viktiga arbetet närmast de äldre som bor där. Arbetssättet på Elgströmska som arbetats fram under många år, möter den förflyttning från organisation till person och relation, som behöver ske i omställningen mot nära vård och visar att det är möjligt att arbeta över de traditionella gränserna.

Den framtida kompetensförsörjningen är en stor utmaning inom vården och satsningar på att rekrytera och behålla medarbetare med rätt kompetens är viktiga delar.

David Steen utbildade sig till Silviasjuksköterska 2021 och tillträdde sin tjänst på Elgströmska huset i december 2023. Utöver att använda sina kunskaper inom demensvård i det praktiska arbetet har han på Elgströmska huset också möjlighet att fortsätta att utveckla verksamheten för att på riktigt kunna möta behovet av personcentrering.

När David sökte sin tjänst på Elgströmska huset i Örebro kommun var en viktig förutsättning att han skulle få möjlighet att arbeta utifrån sin specialistkompetens. Utvecklingsarbetet på Elgströmska huset hade pågått under flera år och det fanns ett tydligt fokus på att verksamheten ska följa personen och inte tvärtom. Det lockade honom och han framhåller att demensvård är ett lagarbete och att enhetscheferna Marie Jansson och Marita Fritz har lyckats väl med att skapa de förutsättningarna.

På korttidsavdelningen arbetar Micaela Boije som är specialistundersköterska, hon är stolt över verksamheten och berättar att de har lyckats skapa ett arbetssätt som gör att de arbetar aktivt med sitt förhållningssätt för att möta de boende ”här och nu”.

Vi behöver vara flexibla i vårt sätt, säger hon. Trots det särskilda arbetssättet tycker hon inte att det är svårt att introducera vikarier.

– Vi har blivit skickliga i att förmedla det som har betydelse och vi har erfarenhet av att det fungerar, säger hon.

Att vidmakthålla ett personcentrerat förhållningssätt är lättare sagt än gjort, men på Elgströmskas avdelning för personer med svåra BPSD-symtom handlar det om att arbeta lyhört och flexibelt varje dag. David liknar det vid ett flöde:

De äldre guidas genom dagen genom att minska krav och konfrontationer, göra det som går förutsägbart men också ha en öppenhet för att jobba aktivt med sig själv som ett redskap.

På våningen är det en avskalad miljö och några sängar finns utplacerade för att kunna tjäna som viloplats. Matrummet är inte traditionellt möblerat med långbord och färdiga platser.

– Vi ställer inte krav på att de boende ska behöva hantera den utmaning som den sociala situationen vid en måltid kan innebära. Vill personen till exempel gå och äta så gör vi så, vi skapar inte konflikt genom att framhärda i hur man traditionellt gör, säger David. Han poängterar samtidigt att det inte handlar om att strukturlöst följa personerna utan att arbetet kräver en medveten strategi och bygger på en relation till den boende.

För att lära känna personer som har svårt att redogöra för sin livshistoria är de anhöriga viktiga för att komplettera bilden. De anhöriga görs delaktiga i den långsiktiga målsättningen som handlar om att på bästa sätt kunna leva utifrån sina förutsättningar och att den primära behandlingen handlar om att möta personen direkt i sin dag.

– Vi har ett ansvar för att lyssna in de anhöriga och förklara vårt arbetssätt så att vi också kan minska de anhörigas smärta och undran över varför vi gör som vi gör, det är jätteviktigt, säger David. Han berättar om en anhörig som tyckte att det kändes konstigt att hennes pappa gick omkring med vinterjackan på inomhus och undrade varför. Det var vinter och pappan planerade att gå ut, för honom var det helt ändamålsenligt, säger David.

– Det är viktigt att vi förklarar konsekvenserna av att försöka förändra de beteenden som för den boende själv inte är ett problem. Min erfarenhet är att de anhöriga blir trygga av att höra det och då också har lättare att acceptera förändringen hos sin anhöriga, fortsätter han.

För att ytterligare involvera anhöriga anordnas också anhörigträffar där David ger en anhörigutbildning som har varit mycket uppskattad.

Några utvecklingsarbeten som han påbörjat utifrån sin specialistroll som Silviasjuksköterska är att arbeta med intern utbildning och en anhörigutbildning. Den verksamhet vi bedriver inom demensvården är komplex och vi behöver specialistkompetens för att på riktigt våga arbeta personcentrerat, och minska onödig medicinering av naturliga reaktioner

– Teamarbetet är otroligt viktigt för att hålla ut och möta den komplexitet som demensvården innebär och minska, ibland onödig medicinering av naturliga reaktioner, förklarar David.

Det är hans förhoppning att demensvården fortsätter att utvecklas runt den senaste forskningen och att behovet av specialisering inom demensvård framkommer så att de människor som drabbats av sjukdomen ska kunna förvänta sig den bästa tänkbara vården.

Även arbetsterapeuten Rebecca Lindström ser de positiva följderna av arbetssättet som också ger möjlighet att arbeta aktivt med vardagens innehåll.

– Jag träffar de boende i flera andra sammanhang än inne på rummet och fokuserar på att ge ett meningsfullt innehåll till dagen. Det kan vara allt från lägereld med sång till gemensam gymnastik, säger hon.

På Elgströmska huset har man förstått att allt hänger samman – känslan, sömnen, tryggheten och att få vara en person. De har också lärt sig att de behöver vara flexibla och anpassa sig till varje person. De har förflyttat sig från organisationens ramar och har ännu roligare på jobbet när de fokuserar på de personliga relationerna!