Yrkesval: Dödgrävare

En vårmorgon år 1920 stod en amatörfotograf vid namn Emil Johansson (1896-1969) med sin kamera i handen. Han tar ett fotografi på sin far (till höger), dödgrävaren Karl Johansson (1852-1925) samt gravfogden Gustaf Karlsson.

Två män står med spadar i jordhög. Gravstenar och träd skymtar i bakgrunden.

Under denna tid skulle gravarna grävas om på Södra kyrkogården och dödgrävaren har hittat några benkotor och skallar. Det är Karl Johansson som grävt om graven men när sonen Emil riktade sin kamera mot sitt motiv kom gravfogden gåendes. Och man kunde ju inte vara oartig…?

Det är en viss skillnad i deras klädsel. Gravfogden har en vit skjorta med krage och slips under sin svarta yllerock. Han har svarta byxor med pressveck och en svart pälsmössa på huvudet. Han står med handen lutad mot en spade. Dödgrävare Johansson har en blaggarnsskjorta under den mörka storvästen av tjockt vadderat tyg, ett läderskynke skyddar byxorna så bara de tunga kängorna syns. På huvudet har han en skärmmössa. Johansson är klädd för att jobba ute i kylan.

Titeln dödgrävare är ett gammalt (eller skämtsamt) namn på den person som jobbar med att gräva gravar på en församlings kyrkogård. En något modernare benämning är kanske kyrkogårdsarbetare eller begravningsentreprenör.

Det står inte mycket skrivet om dödgrävare i litteraturen, men man kan anta att jobbet gick i arv från far till son. Litteraturens mest kända dödgrävare syns i Shakespeares Hamlet.


Text: Marie Esplund-Lynn

Bildhantering: Ingemar Larsson
Fotografi: EMI-0245, gåva av Birgitta Gidlund.


Ursprungligen publicerad som Månadens bild februari 2005.

Senast uppdaterad: 29 juli 2016

Publicerad: 29 juli 2016
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?