Nattliga aktiviteter på 1850-talet

Teckning av man som sitter och sover i port. Han är klädd i hatt, rock, stövlar och håller ett redskap; en klyka på ett långt skaft.

Teckning av sovande brandvakt med brandvaktssax, 1800-tal

På 1800-talet fanns det en "rörlig nattbevakning" i Örebro. Det som skulle övervakas var dels bränder, dels stökiga personer och tjuvar. Från 1850 finns ett reglemente bevarat för Örebro stad. Vakten var av tre slag. En brandvakt om 12 man, av vilka fyra tjänstgjorde per natt. Det fanns även en ”gående patrull” bestående av fyra gårdsägare eller andra pålitliga personer. Även en ”kontrollpatrull” fanns om två ordentliga personer som frivilligt åtagit sig denna uppgift.

Både brandvakter och patrullkarlar gick från kl 10 på kvällen till kl 5 följande morgon under den mörkare årstiden och en timme mindre morgon och kväll under månaderna maj till september. Patrullkarlarna skulle besiktigas av stadsfiskalen senast en halvtimme innan tjänstgöringen. Om patrullkarlen inte kunde godkännas skulle en duglig karl lejas istället. I sådana fall skedde detta på den patrullskyldiges bekostnad till "vad pris som helst". Var de rusiga eller kom för sent fick de böta. Brandvakter och patrullkarlar var strängeligen förbjudna att gå in på krogar eller liknande under tjänstgöringen. Detta var endast tillåtet för att reda ut eventuella bråk och oordningar.

Patrulleringen gick till så att två grupper gick ut varje timme. De fick inte återvända till vaktrummet förrän klockan i kyrktornet "slagit trekvart till nästa timme". Ena gruppen, två patrullkarlar och två brandvakter, gick söder om Rådhuset, Gamla gatan mellan torget och kvarnen, samt Södra smedjebacken. Den andra gruppen gick norr om Rådhuset utom nämnda gata och smedjebacke. På bestämda ställen skulle patrullkarlar och brandvakter ropa och svara på anrop. Patrullvägen och var ropen skulle ske var detaljerat beskrivet i reglementets "nattvandringsordning". På de gator och i de gränder som var bebyggda med boningshus utropade brandvakten den sist slagna timmen.

Brandvakten hade tjänsteklädsel som staden höll med. För att patrullkarlarna skulle kännas igen hade de en bricka och en rejäl vit käpp. På båda skulle det stå "patrull".

Utbröt brand skulle brandvakten tillkalla närmaste vakt och knacka på dörrar och fönster i det hus det gällde tills gårdsfolket var vakna. Därefter skulle vakterna väcka grannarna på gården och gatan, sedan skynda till vaktrummet där man hämtade brandtrumman. En brandvakt skulle slå på trumman, en skulle gå upp på rådstuguvinden och ringa i klockan där. Om inte tornväktarna i kyrktornet uppmärksammat branden skulle brandvakten ropa till dessa att de skulle börja ringa i kyrkklockorna. Patrullkarlarna skulle springa till närmaste sprutmästare. Då brandvakter och patrullkarlar sprang genom gatorna skulle de bulta på dörrar och ropa "elden är lös" för att väcka stadens invånare. Under tiden elden brann skulle kyrkklockorna ringa. Om elden avtog skulle man ringa långsammare. Man ringde också på olika sätt om branden var i norra eller södra staden.

Häkteslistor från 1800-talet finns bland stadens räkenskaper i Femmanskammarens arkiv, vilket förvaras på stadsarkivet. Domböcker för bl.a. Örebro rådhusrätt finns på mikrofilm i stadsarkivets forskarsalar.

I trapphuset på stadsarkivet finns en brandvaktssax från 1800-talet att beskåda. Denna består av en form av klyka på ett långt skaft som användes vid gripande och fasthållande av personer som skulle arresteras. Om man hastigt körde denna runt halsen eller benet på personen man ville fånga in så öppnade och slöt sig klykan med hjälp av fjädrar. I trapphuset finns även halsboja och fotjärn från stadens fängelse utställda.

 

Text: Stefan Nilsson

Arkivmaterial: Reglemente för den rörliga nattbevakningen i Örebro från och med år 1850.
Örebro stad. Femmanskammarens arkiv.

Ursprungligen publicerad som Månadens dokument augusti 2006.

Senast uppdaterad: 12 augusti 2016

Publicerad: 12 augusti 2016
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?