Brev från Änkefru Hallman till Fattigvårdsstyrelsen 1867

Två barn och en liten gunghäst står på en bakgård med trähus.

Bakgård på gamla söder, hörnet Bondegatan 1 - Drottninggatan 41. Ca år1900.

Ett flertal av stadsarkivets arkiv vittnar om tider av nöd och fattigdom. Fattigvården började i Örebro, liksom i många andra svenska städer, med frivillig hjälpverksamhet. I slutet av 1700-talet donerade handelsmannen Gustaf Clason och hans hustru Ulrica Christina frälsehemmanet Tybble till Örebro stads Fattig-Cassa och detta blev början till en mer fast organiserad fattigvård.

Behovet av fattigvård var stort. Jämte stadens fattigvård organiserades frivillig och filantropisk hjälpverksamhet. 1796 bildades ”November-stiftelsen” som skulle verka för fattiga barns uppfostran och 1803 bildades Stiftelsen Örebro stads Arbetshusförvaltning. 1867 tillkom även i Örebro en så kallad ”Fruntimmersförening”. Fruntimmersföreningar bildades runt om i Sverige efter att Fredrika Bremer bildat en sådan i Stockholm då behovet var stort efter den fruktansvärda kolerans härjningar. Dessa föreningar utgjordes av fruarna till städernas ledande män och andra fruntimmer som ville göra något för att lindra den omfattande fattigdomen. Även Sällskapet Jultomtarne, instiftat juldagen 1877 (som för övrigt var månadens dokument december 1999), var en av dessa frivilliga föreningar som ville göra något åt nöden.

Nedan följer ett av många brev till Fattigvårdsstyrelsen med rop på hjälp för en drägligare tillvaro. Det är änkefru Johanna Hallman som skriver.

Till Fattigvårds-Styrelsen i Örebro!

I den ödmjuka och förtröstansfulla förhoppning, att Styrelsen ville godhets-fullt lyssna till den sanningsenliga berättelse om mitt förflutna lif, som jag härmed anhåller att få afgifva, förutsänder jag såsom motiv för detta mitt uppträdande den betryckta ställning, hvaruti jag, sedan ålderdomen nu nalkas och krafterna försvagas, småningom blifvit försatt.

Jag är född i Finnerödja Socken 1802 och kom vid 4 års ålder hit till Örebro. Min Far hette Adolf Ek och var vaccinatör, min mor hette Catharina Fagent.

Jag blef tidigt gift med Handlanden Emanuel Hallman från Götheborg, och jag åtnjöt, under första åren af mitt äktenskap, både huslig lycka och timligt välstånd; men efter en olycklig Eldsvåda, på Sjuntorp i Flundre Härad af Elfsborgs Län, hvarest min Man hade en liten Landthandel, försvann både lyckan och välståndet, min Man försjönk i en sorglig sinnesslöhet, förde under många år ett kringirrande lif och dog slutligen i elände.

Under tiden måste jag draga försorg både om mig sjelf och mina trenne barn, tvenne söner och en dotter, utan hjelp af min Man.

Jag hitflyttade för tretiotre år sedan, och har under denna tid fått försörja mig medelst att hålla rum och mat åt skolgossar. Efter hand hafva mina små tillgångar smält tillsammans, och jag står nu utblottad, i saknad af det nödvändigaste för lifvets uppehälle.

Mina trenne barn äro alla fattiga, och endast min äldste son lemnar mig någon gång en liten hjelp, dock alltför otillräcklig att hindra brist och bekymmer i mitt torftiga hem.

Jag har åtnjutit hjelp af Fattigvården, och är derföre ödmjukt tacksam, men jag vågar nu, i betraktande af min försvagade helsa och den alltmer annalkande ålderdomen, vördsamt anhålla, att Fattigvårds-Styrelsen täcktes förunna mig någon verksammare hjelp än hittils, så att jag, utan alt för stor nöd, må kunna nalkas grafven.

Jag vet altförväl att Styrelsen har många munnar att mätta och många hjertan att värma, men jag vet ock, att det samhälle, som sätter Styrelsen i stånd att verksamt bispringa den betryckte, städse med rik och välsignelsebringande hand, lemnar de behöflige medlen till nödens lindrande, hvarföre jag tryggt öfverlemnar denna min bön om hjelp till Styrelsens välvilliga behjertande.

Örebro den 19 Februari 1867

Johanna Hallman


Undertecknad, som altsedan början af 1830 talet warit bekant med Enkefru Johanna Hallman, intygar härmed riktigheten af här förut framstälde förhållanden, och anser henne wara i stort behof af hjelp, sedan hon numera icke kan förtjena sitt uppehälle.

Mark den 20 Februari 1867

Theodor Fromell”

Änkan beviljades inget understöd från fattigvården, men sonen uppmanas att dra försorg om sin åldrande mor, vilket han lovar. Johanna Hallman avlider 1892, 90 år gammal.

Brevet är hämtat från Fattigvårdsstyrelsens arkiv på stadsarkivet. Arkivets handlingar omfattar tiden 1779 till 1970. 1957 bytte Fattigvårdsstyrelsen namn till Socialnämnden vilken är föregångare till dagens sociala omsorg.


Text: Eva Lundberg

Ursprungligen publicerad som Månadens dokument mars 2001.

Senast uppdaterad: 4 augusti 2016

Publicerad: 4 augusti 2016
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?