Bildgalleri

Internationell mat

Individuella programmet för döva på RGD/RGH har haft tema om internationell mat.

Bilder från eleverna i IVS7:s resa till Auschwitz

Deras resa kan man läsa mer om på den här länken http://ivs7.blogspot.com/

Foto: Ronny Saxin

Foto: Ronny Saxin

Resan gick till staden Oswiecim (av tyskarna kallat Auschwitz) och besöken på de två koncentrationslägren Auschwitz I och II (Birkenau).

Tyskarna hade tre huvudläger och c:a fyrtio satellitläger i området. Under resan med gammalt tåg sittandes på hårda träsitsar, var det oundvikligt att tänka på alla de som gjorde sin livs sista resa den här vägen. Väl inne på Auschwitz 1, vandrandes in och ut ur alla baracker, gjorde de makabra bevisen på detta fruktansvärda, lika starkt intryck på mig som förra gången jag var här.

Värmen utomhus och vårfåglarnas kvittrande stod i stark kontrast till kylan och tystnaden inne i barackerna och gjorde upplevelsen än mer obehaglig. Efter att ha sett alla tortyrredskap, skor från barn och vuxna, glasögon, proteser, väskor och mycket mera som vittnade om storleken på förintelsen, var det påtagligt tyst när vi lämnade museet. Nu hade vi vandrat ganska länge och behövde ett break. Lunchen på närliggande pizzeria en halvtimme senare var med tanke på det man nyss sett en aning svårsmält.

Efter lunch tog vi bussen till Birkenau och ett som det visade sig långvarigt besök. Vid det här enormt stora koncentrationslägret som på polska heter Brzezinka (björk på svenska) mördades drygt en miljon människor.Efter att ha sett område efter område och vandrat i flera timmar kom vi slutligen fram till platsen för gasningarna och det kusliga krematoriet. Känslorna som man fick här är svåra att beskriva och kan nog bara upplevas vid den här platsen. Vid krematoriet höll en stor grupp israeliska soldater minnesstund i en röd solnedgång som var som tagen ur en film om stället och dess historia.Förutom dessa israeler var vi de sista besökarna på området och när vi skulle gå ut hade man hunnit stänga grinden och hängt på en kedja. Den var förstås till för att inga fler besökare skulle komma in, men tankarna på att bli inlåsta hade ändå hunnit ta fart. När Christoffer klämde sig ut genom grinden upptäckte en rökande vakt oss och hakade skrattande av kedjan.

En snabb titt på busstabellen visade att sista bussen till Oswiecim redan gått. Jag förklarade att vi var tvungna att promenera och möttes till min förvåning inte av några större protester. När vi hade gått en stund stannade turligt nog en äldre man i taxi upp för att ge oss skjuts in till busstationen. Även sista bussen till Krakow hade gått och springande mot tågstationen hoppades jag på att vi skulle slippa åka taxi hela vägen till Krakow. Nu hade vi tur och fick biljetter till sista tåget som enligt gumman i luckan skulle gå direkt. Resan tillbaka var om möjligt ännu långsammare och efter en sen middag i gamla stan somnade vi nästan genast.

Ronny Saxin
Virginska skolan RGD/RGH IVH (S)