Vem tror på sagor här?

Förskolebarn vid staty

Under hösten 2014 arbetade förskolan Gränden med ett projekt kring temat sinnesupplevelser. Förskollärarna ville erbjuda en bred upplevelse av olika konstuttryck och utifrån detta se hur barnen med de hundra språken tar till sig estetiska uttryck.

Barnen kom tidigt att fascineras av statyer. Särskilt statyerna ”Vem tror på sagor här?” vid gamla teatern på Järntorget satte igång barnens fantasi och en saga växte fram. Vi ville tillsammans med barnen utmana deras fantasi och teorier kring statyer utifrån olika sinnesintryck samt skapa en gemensam värld för barnen att undersöka och utforska estetiska uttryckssätt och sinnlighet. Vi ville även se på vilket sätt barnen närmade sig skriftspråket.

Syftet med projektet var att närmare undersöka hur barnen förstår sin omvärld. Vi ville tillsammans tänja på gränserna kring hur vi upplever fantasi, verklighet och estetik. Sinnena, de hundra språken och fantasin blev de verktyg som ledde oss i arbetet. Vad händer när barnen skärper ögat och får förmågan att fokusera med hjälp av olika estetiska uttryckssätt? Arbetet kommer även att genomsyras av våra värdeord.

Förskolebarn

Under hösten vävde vi samman trygghetsplansarbetet med projektet och sagan om den arga och ensamma kungen, som barnen själva skapat kring statyerna. Utifrån sagan fick barnen möjlighet att diskutera många känslor och öva sin empatiska förmåga. Statyerna lämnade vid ett tillfälle ett brev till barnen med en gyllene regel. Innebörden av den gyllene regeln; som du vill att andra ska vara mot dig ska du vara mot dem, diskuterades i mindre grupper och sammanfattades i barnens trygghetsplan i guld!

Vi satt upp en tydlig organisation i början av arbetet, vilket gjorde det möjligt för projektet att hållas levande under hela dagen. Tack vare en tydlig struktur och att arbeta i mindre grupper har alla barn gjorts delaktiga i projektet, där alla har bidragit med sina teorier och tankar på olika sätt.

Alla barn har besökt statyerna i mindre grupper och vi har prioriterat att alltid varit två pedagoger när vi åkt för att kunna dokumentera våra möten med statyerna. I reflektionssamlingar på förskolan, med alla barnen, har alla fått ta del av händelserna vid statyerna och staden. Genom att projektera bilder och filmer har alla gjorts delaktiga och alla har fått en inblick i vad som skett i de momenten i projektet.

 

 

Barnen ville gärna skriva egna brev till statyerna och så småningom även till konstnären Rune Rydelius. Barnen använde många olika sätt att skriva. En del med egna bokstäver, en del tittade på varandra eller frågade en vuxen och vissa av barnen började ljuda ihop egna ord.

Text av Rune Rydelius

Höstens arbete har varit en resa i konstens värld. Vi har fått syn på hur barn möter konst och skapar starka relationer till konstverk. Den organisation vi valt att arbeta med som haft ledorden kvalitet istället för kvantitet har gjort att vi fått ett projekt som ägts av barnen och som visade sig ha fortsatt drivkraft under våren. Tack vare våra reflektionsveckor och reflektioner med pedagogistan Anna har vi fått syn på vikten av att smalna av ett projekt och att hålla fast i de val vi gjort tillsammans med barnen. Att fortlöpande arbeta med dokumentation och reflektion med barngruppen har skett på ett naturligt sätt med hjälp av bl.a. projektorn och det kooperativa lärandet har på så vis gjorts synligt. Barnen har inom projektets ramar även arbetat fram en trygghetsplan. Den saga som barnen arbetat med har behandlat många starka känslor så som ensamhet, ilska och att kämpa för sin rätt att dansa och leka.

Det har varit intressant att se hur även små barn på ett naturligt sätt kan närma sig skriftspråket när det sker på ett meningsfullt och lustfyllt sätt. För barnen har och är projektet riktigt och viktigt. I miljön har vi lyft fram projektet och på ett tydligt sätt presenterat för barnen vilka möjligheter det finns att arbeta med statyer på avdelningen. Höstens arbete avslutades med en vernissage där alla familjer inbjöds att ta del av höstens arbete.

Teckning

Arbetet med statyerna har fortsatt under våren. Vid ett besök upptäckte barnen att en staty var borta! Vem har tagit den? Ett letande pågår i skrivande stund och kanske sitter statyn fången i en fängelsehåla på slottet. Ett arbete med att konstruera en kärleksmaskin som ska göra statyerna levande igen pågår just nu. ”Vi ska göra en kärleksmaskin. Den kan vi ställa vid kungen och statyerna. Kärlekskraften är så stark så kungen blir glad och statyernas andar börjar väckas till liv och vill dansa igen!” I arbetet med kärleksmaskinen har barnen gjort många ritningar tillsammans för att sammanfatta sina tankar. Vi ser hur arbetet med ritningar gör barnen mer medvetna om teknik och tekniska begrepp så som ritning, maskin, uppfinning. Vi pedagoger vill ge barnen möjlighet att få ett avslut på sagan för att barnen ska känna och uppleva att deras arbete blir på riktigt och viktigt.

 

/ Anna-Karin, ateljérista, Reidun, förskolelärare och Mari, barnskötarepå förskolan Gränden.

Senast uppdaterad: 16 april 2015

Publicerad: 16 april 2015
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?