”Jag tycker liksom det är en del av dagen”

Pojke i skjorta

Under höstterminen 2015 läste Katrin Winqvist, förskollärare på förskolan Apelgården, pedagogik på avancerad nivå vid Örebro Universitet. I det här inlägget kan du ta del av hennes studier kring språkutveckling  bland barn med ett annat modersmål än svenska.

Inledning

I de så kallade mångkulturella bostadsområdena bor det idag många barn som inte har så mycket kontakt med det svenska språket på sin fritid. De umgås mest med andra som, precis som de själva, har ett annat modersmål än svenska. Kanske är det då bara i förskolan barnen får tillfälle att öva det svenska språket. I förskolan möter de en pedagogisk verksamhet där det gemensamma kommunikationsspråket är svenska och där barnen ges möjlighet att själva utveckla sitt eget svenska språk. Men när de blir lite större och det blir dags att börja skolan förändras de språkliga kraven. Det svenska språket är inte längre enbart ett medel för kommunikation utan också grunden till inlärningen i skolans alla ämnen. Tiden i förskolan, och den verksamhet de möter där, blir därför av stor vikt för dessa barns framtida skolframgångar.

Men hur ser det språkutvecklande arbetet ut i förskolorna? Hur tänker pedagoger kring det arbete de utför tillsammans med dessa barn? Finns det framgångsfaktorer som fler kan dra nytta av? Kan en redan bra språkutvecklande verksamhet bli ännu bättre så att, i förlängningen, fler barn kan nå upp till grundskolans kunskapsmål? Det här var några av de frågor jag ställde mig när jag gav mig i kast med att skriva min magisteruppsats i pedagogik.

Metod

Under hösten 2015 genomförde jag därför en kvalitativ intervjustudie med åtta förskolepedagoger som alla arbetade i mångkulturella bostadsområden. Syftet med intervjuerna var att ta reda på hur dessa pedagoger såg på arbetet med språkutvecklingen i svenska för barn med ett annat modersmål än svenska. De intervjusvar jag fick satte jag sedan in i ett sammanhang med internationell forskning på området och analyserade dem ur ett interkulturellt perspektiv.

Resultat

Det fanns en ganska stor samstämmighet bland pedagogerna och jag kunde urskilja sex olika huvudteman bland det som lyftes fram i intervjusvaren: ett helhetsperspektiv på språkinlärning, språkutvecklande material och metoder, föräldrasamarbete och trygghet, att bedöma språknivå, arbete i smågrupper, institutionella ramar.

Att ha ett helhetsperspektiv på språkinlärningen innebär, i det här fallet, att se arbetet med barnens språkutveckling som något som genomsyrar hela verksamheten och som inte kan lyftas ut och isoleras. Eller som en av pedagogerna säger; ”jag tycker liksom det är en del av dagen”. Det här synsättet finns även representerat i den nordiska forskning som jag tagit del av. I den internationella forskningen däremot ligger ett större fokus på speciella riktade insatser och interventioner för att utveckla barnens språk.

Att använda sig av språkutvecklande material och metoder innebär i pedagogernas berättelser att ha språkutvecklingen i tanken när man köper in material till förskolan, att utnyttja konkret material för att illustrera olika ord i samlingar och i samtal med barnen och inte minst att tala med barnen mycket och på ett språkutvecklande sätt. Men det handlar också om högläsning och att använda till exempel TAKK-tecken som stöd för språkinlärningen. I den internationella forskningen finns några studier som fokuserar just på högläsning och hur effekten av denna kan ökas till exempel med multimediaförstärkning.

Även föräldrasamarbete och trygghet tas upp av pedagogerna som faktorer som påverkar barnens språkutveckling. Grundtryggheten måste finnas där och barnen måste känna sig trygga i förskolan för att kunna ta in och lära sig nya saker menar flera av pedagogerna.

När det gäller att bedöma språknivå har pedagogerna svårare att svara på mina frågor. Ingen av dem använder språktester för att bedöma barnens kunskaper, men ingen av dem kan heller ge något konkret svar på vad barnen behöver kunna inför skolstarten. De förväntningar på barnens språkutveckling som de uttrycker är generellt sett lågt ställda. Det pedagogerna tycks överens om är dock att språkutvecklingen är individuell och att alla barn utvecklas i sin egen takt. Att alla barn är individer och har rätt att utvecklas i sin egen takt och på sin egen nivå behöver dock inte vara en motsats till att ha ett klart mål med barnens språkutveckling. Det är av vikt att veta vart man som pedagog strävar för att veta om målet nås och framförallt för att veta vad som behöver fokuseras lite extra på.

Att arbeta i smågrupper är en framgångsfaktor som flera av pedagogerna lyfter fram. I en mindre grupp med barn får varje enskilt barn komma till tals mer och får därmed fler tillfällen att öva språket. Det blir också lättare att anpassa verksamheten efter barnens nivå i mindre grupper.

Allt är dock inte sådant som pedagogerna själva kan styra över. De institutionella ramarna har också de en stor inverkan på det språkutvecklande arbetssättet. En viktig faktor som pedagogerna tar upp är att barngrupperna är för stora för att ge barnen bästa möjliga förutsättningar för språkutveckling. De diskuterar också lokalernas utformning och flera av pedagogerna önskar sig lokaler med flera mindre rum där samspel ostört kan fortgå i mindre grupper. De tar även upp vikten av flerspråkiga pedagoger som kan både svenska och barnens modersmål.

Sammanfattande reflektioner

Det som pedagogerna lyfte fram i intervjuerna var inte särskilt revolterande i sig. Men i kontrast till den internationella forskningen som finns på ämnet och sett med interkulturella glasögon sätts intervjuresultatet in i ett annat sammanhang. Under arbetet med studien har nya frågor väckts och jag har fått rannsaka mig själv och mitt eget arbetssätt flera gånger. Jag ser fortfarande vikten av att låta språkinlärningen genomsyra hela verksamheten och finnas med även i ett annat ämnesmässigt innehåll men kanske räcker det inte så. Jag tror att vi som pedagoger, att jag, behöver en större kunskap om vad barnen i förskolan kan och vad de behöver lära ytterligare inför förskoleklass. Och jag tror att vi behöver arbeta mer aktivt med språket och lägga ett medvetet fokus på ett område i taget, som till exempel att använda bisatser. Förskolan ska inte innehålla språklektioner och förlora sin unika karaktär av lärande genom lek, men en ökad medvetenhet om var vi är och vart vi ska när det gäller barnens språkutveckling och ett mer aktivt fokus på att komma dit skulle nog göra barnen med ett annat modersmål gott.


/Katrin Winqvist, förskollärare på förskolan Apelgården

Senast uppdaterad: 18 maj 2016

Publicerad: 18 maj 2016
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?