Reflekterande tankar

Här kommer den sista texten i denna ”serie” om vad det betyder att komma i dialog med en plats? Jag hoppas att jag inte tråkat ut någon (då skulle ni nog inte läsa det här) utan att ni istället har fått något att tänka och reflektera kring.

Efter att ha besökt parken och ateljén så var det på tredje dagen dags att samla vår grupp och reflektera tillsammans. Ni kommer nedan att få ta del av samma anförande som vi delgav de andra grupperna.

Tankar från undersökandet

Stefano inledde vårt undersökande med att säga ”det har hänt något dramatiskt i dammen i natt”. Med de ögonen steg vi in i platsen och började vårt utforskande. Ganska snart upptäckte vi att det var salamandrarnas död som han syftade på.

Den här inledningen gav oss många reflektioner och frågor under vår reflektionsstund tillsammans i gruppen. Vi var fokuserade på något dramatiskt. Vad hade hänt om vi fått en annan fråga och ingång till vårt undersökande av dammen? Exempelvis: Det har skett något i dammen. Kan ni undersöka vad som hänt? Eller vad hade hänt om vi inte hade fått veta något, utan fått upptäcka dammen på egen hand. Hade vi upptäckt salamandrarna då?

Det här ledde in oss på hur viktigt det är hur vi formulerar frågor till barnen. Ställer vi öppna eller stängda frågor? Öppna undersökande frågor eller frågor som kräver ett svar?

Vi inledde vår gemensamma reflektion med att göra återkast av besöket i dammen genom den skrivna dokumentationen och fotografierna. Vi upptäckte att vi haft både gemensamma undersökningsstunder men även stunder då gruppen delades i olika utforskande och frågor. Likaså med besöken i ateljén efter utforskandet i parken. Några arbetade tillsammans, några andra enskilt och några var inte med i ateljén alls. Vi hade även olika tankar och frågor med oss från besöken på olika förskolor.

Allt detta bidrog till att vi påmindes om hur viktigt det är med återkast och återbesök av dokumentation tillsammans med barnen. De behöver tillfällen att samtalas och reflektera tillsammans om vad som har skett. Det var viktigt för oss att göra den upptäckten själva för att förstå vikten av att vi måste/bör ge den möjligheten även till barnen. I det gemensamma återkastet blev undersökningstillfället komplett, eftersom allas undersökningar, frågor och uppfattningar kom fram.

Det blev återigen tydligt att vårt sätt att uppfatta situationen vid dammen inte skiljer sig från barnens undersökande. Vissa av oss ville veta fakta direkt och började googla svar på frågorna vi ställde oss, andra ville undersöka själva. En del drog paralleller med tidigare erfarenheten och andra förmänskligade djuren.

Under vår reflektion var våra tankar som en enda stor salig spagettiröra eller likt ett rhizomatiskt invecklat garnnystan. Vi funderade på om det var vi, vi svenskar, som brottades med att ge eller inte ge de rätta svaren till barnen. Är det OK att de får ha kvar sina egna fantasier som inte, i det här fallet, har ett naturvetenskapligt svar?

Vad är syftet med att undersöka dammen?

Varför vill vi att de ska undersöka?

Vilket lärande vill vi att barnen ska få med sig från undersökningstillfället?

Återigen kopplat till hur vi som vuxna ställer frågor och förhåller oss till barnens undersökande. Vårt förhållningssätt är otroligt viktigt för vad barnens arbete och undersökande ska få för konsekvenser.

Här tog vår tid slut. Trots att vi hade tre timmar till reflektion så hann vi inte prata om allt. Vi kom exempelvis inte in närmare på hur vi undersökte i "Levande organismer-ateljén". Vi kom heller inte fram till hur vi skulle ha arbetat vidare med detta med barnen. Undersökande tar tid. Reflektion tar tid. Har vi tid? Tar vi oss tid eller rusar vi bara på och gör en massa saker med barnen som inte är tillräckligt genomtänkta och genomarbetade? Hur ställer vi oss till det? Är det ok att ge sig i kast med något utan att vi tänkt igenom det eller inte? Vad är syftet? Vilket lärande vill vi att barnen ska få med sig? Jag kan inte ge några svar på det men det som framkom i vår reflektion fick mig att tänka på hur jag handleder pedagoger i projekterade arbetssätt. Kan vi göra på något annat sätt? Kan jag göra på något annat sätt eller är det bara ”så här man arbetar i Reggio?” - i Sverige har vi Lpfö och en annan förskolekultur, eller……? Många frågor ställde jag mig under veckan och desto fler frågor ställer jag mig nu. För att tidigare ha trott mig veta hur man kan arbeta projekterande så vet jag inte längre vad det är jag egentligen vet. Det kan låta konstigt men jag tycker det är rätt så skönt ibland att inte veta vad jag vet. Det ger mig möjlighet att tänka ett varv till och ibland, ibland inte, komma på vad det är jag vet eller vad jag inte vet.

Tack för nu!

/Anna Eklöf – en alltmer oklokare eller klokare pedagogista

 

Kommentera innehåll
Läs kommentarer (1 st)
Kommentera inlägget
Kommentera inlägget



  1. Jeanette

    Helt fantastiskt att läsa om dina tankar och reflektioner!

    15 oktober 2017

Senast uppdaterad: 3 maj 2017

Publicerad: 3 maj 2017
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?