Bokblogg: De yngsta barnen och läroplanen

Bok på skrivbord

Lena Edlund har arbetat som förskollärare och förskolechef i 20 år. Nu arbetar hon med fortbildning för förskolepersonal. När hon skriver i boken om de yngsta barnen menar hon 1och 2-åringar. Boken kan läsas av såväl studenter som erfarna pedagoger.

Man kan tycka att läroplanen inte är anpassad för dem men min ambition är att visa hur vi kan få hjälp av den och förstå och formulera de yngsta barnens utveckling och lärande. Vad gör barnen egentligen och hur kan jag förstå mer om det med hjälp av läroplanen? (sid 12)


För mig som arbetat drygt 20 år i förskolans värld har det alltid varit en utmaning att sätta ord på hur vi just får med de yngsta barnen i förskolans styrdokument, d.v.s. läroplanen. Det blir ofta tankar och diskussioner inom förskolan att de yngsta barnen ”bara är” och får vänta med olika saker tills de blir äldre och kan. Jag tycker att Lena förmedlar en positiv och utmanande känsla i boken att det inte är så svårt, det handlar om små upptäckter som barn gör, mellan dem, oss och miljön. Vi pedagoger måste bli bättre att sätta ord på det vi ser och gör.

Att lyfta fram att små barn kan betyder inte att små barn måste kunna mycket för att duga och vara värda något. Snarare handlar det om att byta blick – från att det lilla barnet behöver mycket hjälp till att det har erfarenheter och prövat olika strategier, till att det föds nyfiket, kommunikativt och utforskande. Att söka efter vad barnet redan kan är också ett sätt att byta blick från det normativa till det olika. Det vill säga att vi behöver lära oss att förstå vad ”att kunna något” kan betyda. (sid 54)

För mig handlar denna bok mycket att se det kompetenta barnet, att fokusera på det barnet kan, istället för det de inte kan. Vi pedagoger måste lita på barnen. Med de yngsta barnen måste vi ännu mer vara här och nu. Det kanske är som Lena skriver att de yngsta barnen behöver de skickligaste pedagogerna?

Boken beskriver också hur de yngre barnen samspelar med och lär av varandra.

Kamrater som visar vägen, lockar skrattar och får de mest tveksamma barnen att intressera sig för förskolans möjligheter att göra spännande saker. Den sociala kraften i barns utforskande och lärande är oerhört stor. (sid 22).

I dagens förskola vet vi hur viktig de inre och yttre lärmiljöerna är och att den är i ständig förändring utefter barnens intressen. Att vara en närvarande pedagog och lyssna på barnet för att sedan tillsammans reflektera för att komma vidare är något som vi hela tiden arbetar med. I boken finns flera exempel på verktyg för dokumentation. Boken trycker också på att barnen ska få undersöka för att utveckla sin kunskap.

Något som jag och mina kollegor provat är det Lena beskriver som att barnen ”äger” sin dokumentation.

Att printa ut foton som barnen kan bära runt på – särskilt om man märker att de gärna vill ta ner bilderna från väggen – är ett sätt att låta dem ”äga” sina dokumentationer. (sid 114).

Vi har sett hur barnen samspelar och vill förmedla något om det som händer på bilden.

Boken innehåller rutor ”Pröva i praktiken”, enkla användbara tips som jag tror kan förenkla för oss pedagoger och skapa diskussioner. Boken värjer inte heller för det som vi ibland upplever som svårt och frustrerande. Den får mig som läsare att verkligen tänka på hur viktig förskolan är och hur mitt förhållningssätt och min barnsyn påverkar barnen från den dag de börjar i förskolan. Läroplanen ska vara ett verktyg för oss och det är viktigt att den är väl förankrad hos pedagogerna i både teori och praktik.
 


/ Victoria Eliasson, förskollärare på Lillåns förskola, Örebro

Senast uppdaterad: 13 februari 2017

Publicerad: 13 februari 2017
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?