Schaktmassor och förorenade områden

Föroreningar kan finnas i mark, berg, grundvatten, deponier, byggnader med mera. Om du utför schaktarbeten och misstänker att ett område kan vara förorenat ska du anmäla det till Miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen, Miljöavdelningen.

Ett förorenat område består normalt av mark, grundvatten eller sediment, som är förorenat och vars halter överskrider den lokala/regionala bakgrundshalten.

Det finns olika grader av föroreningar och därför är det viktigt att utreda hur mycket och vilka föroreningar som finns på en plats. Föroreningar kan även förekomma i berg eller ytvatten liksom i deponier, byggnader och andra anläggningar.

Föroreningar som hamnat i mark, grundvatten eller i sediment blir ofta kvar under lång tid om vi inte gör någonting åt det. Föroreningarna sprids ofta vidare till vattendrag och grundvatten. Många föroreningar påverkar människan eller miljön på lång sikt, men även akuta effekter kan förekomma.

Människor utsätts för föroreningar på många sätt. Några exempel är via luften, maten, olika produkter och arbetsmiljön. Spridningen är ofta långsam och påverkas av nederbörd, grundvatten­rörelser och biologiska processer. Föroreningar som legat relativt stilla kan även påverkas och spridas vid exempelvis schaktning.

  • Förhindra spridning.
  • Larma vid behov 112.
  • Upplys Miljöavdelningen och kom överens om fortsatta åtgärder.

Vid misstanke om att ett område kan vara förorenat ska markens status alltid utredas. Om en förorening upptäcks ska Miljöavdelningen snarast underrättas oavsett om området tidigare ansetts förorenat. Efterbehandling (sanering) av ett område är anmälnings­pliktigt, enligt miljöbalken.

Informera Miljöavdelningen genom blanketten "Underrättelse gällande förorenat område" Docx, 54.7 kB..

Ansvarig för undersökningar och efterbehandling är i första hand den som orsakat föroreningen och i andra hand fastighetsägaren.

Schaktmassor är oftast avfall. I Miljöbalken framgår vad som klassas som avfall.

Avfallsdefinitionen framgår i Miljöbalken 15 kap 11 §:

"Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med."

Det betyder att om du gräver upp schaktmassor (jord, sten, grus, etc.) som du vill frakta till en annan plats (för återanvändning eller deponering), så klassas massorna som avfall. Därmed behöver du säkerställa att massorna hanteras i enlighet med avfallslagstiftningen.

Att massorna klassas som avfall innebär inte att det inte kan nyttiggöras genom återvinning. Det är viktigt att det görs på rätt sätt så att eventuella föroreningar inte sprids i vår natur eller riskerar människors hälsa.

Schaktmassor som grävs upp och används på samma plats inom en rimlig tidsrymd räknas normalt inte som avfall, förutsatt att schaktmassorna inte är förorenade. Tänk på att schaktmassor som återanvänds inom samma fastighet måste uppfylla kraven för vad fastigheten ska användas till.

Väsentliga förändringar av naturmiljön ska anmälas till Länsstyrelsen, om marknivån ska ändras kan marklov behövas. Mer information om hur du ansöker om marklov hittar du här.

Är det är oklart om schaktmassorna kommer att återanvändas, eller om användningen inte kan förutses annat än på lång sikt, så räknas schaktmassorna som avfall.

Den som ansvarar för arbetet och den som transporterar massorna är skyldig att kunna redovisa bland annat var schaktmassorna kommer ifrån och dokumentation som styrker att schaktmassorna har blivit korrekt klassade. Därefter kan schaktmassorna lämnas till en godkänd mottagare.

Som ansvarig för massorna behöver du säkerställa att mottagaren har tillstånd att ta emot dina massor. Fråga därför alltid efter dokumentation (tillstånd) som visar att schaktmassor får lämnas på platsen.

Beställaren (fastighetsägare eller verksamhetsutövaren) är normalt ytterst ansvarig för den verksamhet som bedrivs. Verksamheten innefattar då även det arbete som utförs av olika entreprenörer eller åkare. Entreprenören, till exempel en grävare eller en åkare är dock själv ansvarig för att bedriva sitt arbete i enlighet med gällande lagstiftning.

Entreprenören ska inte åta sig ett arbete som beställaren inte har rätt att låta utföra, detta betyder att du som grävare eller åkare måste ha koll på att det arbetet du ska utföra har godkänts av tillsynsmyndigheten som oftast är Miljöavdelningen.

Som entreprenör ska du alltid fråga efter dokumentation i form av tillstånd, beslut eller annan handling som styrker att arbetet får utföras.

Denna typ av handling innehåller oftast information om försiktighetsmått eller villkor som styr hur, var och när arbetet får utföras. Du som utför själva arbetet är ansvarig för ditt handlande, kom ihåg det!

Den som äger eller brukar en fastighet är skyldig att underrätta tillsynsmyndigheten (oftast Miljöavdelningen) om förorening som kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön upptäcks på fastigheten.

Om du som entreprenör noterar att marken är förorenad vid till exempel schaktning måste du rapportera det till Miljöavdelningen. Allt arbete ska avbrytas i väntan på återkoppling från tillsynsmyndigheten.

Inför schaktning ska minst en bakgrundskontroll genomföras för att ta reda på hur marken tidigare har använts och vilka föroreningar som kan förväntas finnas på aktuell fastighet. Du hittar uppgifter bland annat i Länsstyrelsens EBH-stöd, länsstyrelsens GIS-kartor, historiska kartor hos kommunens stadsarkiv eller historiska kartor på eniro.se.

Om det visar sig att det funnits verksamheter på eller i närheten av fastigheten som kan medföra att marken riskerar att vara förorenad, ska markprovtagning genomföras innan schaktning får påbörjas. Tänk på att föroreningar kan sprida sig så titta även på fastigheter i hela området. Glöm inte att underrätta och anmäl sanering till tillsynsmyndigheten om förorening finns!

Om du är osäker på om provtagning behövs, ring 019-21 10 00 eller mejla miljoavdelningen@orebro.se. En handläggare kommer att återkoppla inom två arbetsdagar.

Det är mottagningsanläggningarnas och deponiernas skyldighet att säkerställa att alla massor som tas emot uppfyller kraven för massor som får tas emot på respektive anläggning. Därför behöver dokumentation som styrker massornas innehåll och ursprung alltid kunna uppvisas, även om massorna anses "rena". Alla anläggningar har sina villkor att följa och ställer krav på dokumentation därefter.

Dokumentation som minst krävs är vart massorna kommer ifrån samt massornas karaktär, exempel lerjord från fastighet XXX. När information om massornas karaktär och ursprung är beskriven är det viktigt att göra en bedömning över miljörisken som massorna utgör. Bedömning ska även inkludera lämpliga användningsområden för massorna.

Bedömning om miljörisken och användningsområden ska göras oavsett utredningsbehovet av massorna

Dokumenterad historisk undersökning genom kartor, registersökningar etc. för att ta reda på vilka typer av föroreningar som massorna kan tänkas innehålla, behövs för områden inom tätort eller om miljöfarlig verksamhet bedrivits i närheten av massornas ursprung. 

Provtagningsresultat ska normalt kunna uppvisas framförallt vid större mängder massor eller om miljöfarliga verksamheter bedrivits i anslutning till massornas ursprung. Är du osäker på vad som krävs, vänligen kontakta Miljöavdelningen, sakkunnig och/eller respektive anläggning för rådgivning och vägledning. Vissa anläggningar hjälper till med att ta prover!

Behovet av provtagning kan variera från fall till fall. För att bedöma provtagningsbehovet kan du fråga dig följande:

1. Är massorna homo- eller heterogena?
2. Innehåller massorna någon typ av avfall som exempelvis plast, trä eller tegel?
3. Vart kommer massorna ifrån, stad eller landsbygd?
4. Har det bedrivits miljöfarlig verksamhet i närheten av massorna?
5. Innehåller massorna organiskt material?
6. Vad är det för typ av massor, morän, lera eller sand?
7. Hur mycket massor är det?

De riktlinjer för provtagning som generellt rekommenderas i Örebro kommun är:

  • Vid volymer på cirka 200 m³ bör minst ett samlingsprov tas ut och analyseras.
  • På volymer upp till 2 000 m³ bör minst fem prover tas.
  • För volymer därutöver tas minst ett prov per ytterligare 1 000 m³.

Beroende på massornas karaktär kan mer eller mindre prover krävas.

Ny vägledning från Naturvårdsverket gällande provtagning och klassning av avfall upprättades 2021.

Provtagning av ledningsgravar (exempelvis fjärrvärmeledningar) ska generellt ske med följande intervall:

  • Inne i tätbebyggt område ska generellt ett samlingsprov tas ut var 50:e meter.
  • Ska ledningsgravar grävas på jungfrulig mark eller åkermark är ett längre intervall mellan provpunkterna lämpligt.

Det som är viktigt att komma ihåg är att varje plats är unik och att antalet provpunkter behöver anpassas utifrån plats, jordart, närliggande verksamheter, etc. Det är verksamhetsutövaren som ska göra bedömningen av provtagningsresultatet.

Om det finns misstanke om föroreningar behöver eventuellt ytterligare provtagning genomföras för att avgränsa markförorening inför att en sanering kan genomföras. Innan sanering sker i mark med förorenade massor krävs anmälan (enligt 28§ förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).

Tillsynsmyndigheten granskar anmälan och beslutar i ärendet. I beslutet framgår vilka försiktighets­mått (villkor för att få gräva) som behöver följas.

Provtagning av massorna behöver genomföras för korrekt hantering av massor, om det inte redan är känt vad massorna innehåller. Provtagningen ska genomföras av sakkunnig provtagare och ska ske enligt Svenska Geotekniska föreningens fälthandbok ”Undersökningar av förorenade områden, SGF 2:2013”.

Ny vägledning från Naturvårdsverket gällande provtagning och klassning av avfall upprättades 2021.

Utifrån den historiska bakgrundskollen så behöver sakkunnig göra en bedömning av vilka prover som lämpligen ska genomföras.

För att kunna klassa massor som Mindre än ringa risk (MRR) behöver provtagning genomföras på halter och utlakning av metaller, klorid, sulfat och PAH:er enligt Naturvårdsverkets handbok 2010:1 Återvinning av avfall i anläggningsarbeten. Mer information finns på Naturvårdsverkets webbplats.

Anledningen till att laktester är viktiga att ta, för att kunna klassa massor som MRR, är för att lakförmågan i avfallet är direkt korrelerat till massornas potential att påverka omgivningen. Det är den påverkan som avgör massornas miljö och hälsorisk. 

Det är viktigt att provtagningen anpassas utifrån vilka föroreningar som massorna kan tänkas innehålla och ytterligare parametrar som kan vara aktuella för analysering. För att få reda på om du planerat att ta tillräckligt med prover och att du valt rätt prover kan du skicka in en provtagningsplan med tillhörande bedömning till Miljöavdelningen för granskning.

Ny vägledning från Naturvårdsverket gällande provtagning och klassning av avfall upprättades 2021.

Här finns blanketten Återvinning av avfall för anläggningsändamål – anmälan.

Utifrån vilka föroreningar som kan antas finnas på den aktuella platsen ska valet av parametrar/ämnen som ska analyseras göras. Därför är det viktigt att en utförlig historisk undersökning görs innan valet av parametrar/ämnen som ska analyseras väljs ut.

Glöm inte att föroreningar sprider sig på olika sätt och bryr sig inte om fastighetsgränser! Därför är det viktigt att kontroll av närliggande fastigheter också görs.

Hur och var massor som klassas som MRR (Mindre än ringa risk) får användas beror på många olika faktorer. För att få vägledning kan handboken om Återvinning av avfall i anläggningsarbeten 2010:1 med fördel läsas för att få vägledning.

Generellt kan massor som är bedömda att inte utgöra en risk för människors hälsa eller miljön både på kort och långsikt klassas som MRR. Utredningsbehovet av massorna varierar beroende på vart massorna kommer ifrån. Notera att även skogs- eller jordbruksfastigheter kan vara påverkade av miljö och/eller hälsoskadliga ämnen och behöver utredas för att klassas som MRR.

Massor som tillförs områden som kräver särskild hänsyn exempelvis naturreservat, vattenskydds­områden, översvämningsriskområden, gamla täkter eller Natura 2000 områden innebär alltid ett en anmälan behöver inkomma till tillsynsmyndigheten. Om massorna flyttas till ett område och åtgärden är så pass stor att åtgärden kan bidra till att väsentligt ändra naturmiljön krävs att åtgärden godkänns av Länsstyrelsen.

Om massorna klassas som över MRR, det vill säga då avfallsmassornas på ett sätt kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten och där föroreningsrisken är ringa, så krävs en anmälan enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd till Miljöavdelningen. Är föroreningsrisken inte endast ringa krävs att en tillståndsansökan görs till Länsstyrelsen.

Den som gräver och den som har rådighet för att en schaktning ska utföras ansvarar för utsläpp av schaktvatten/länshållningsvatten. Enligt de allmänna hänsynsreglerna i Miljöbalken omfattar ansvaret bland annat att den som gräver och har rådighet ska ha kunskap om hur utsläppet kan påverka recipienten/vattendraget, minimera utsläpp av skadliga ämnen och använda bästa möjliga teknik.

I Örebro kommun tillämpas Göteborgs stads riktlinjer och riktvärden för utsläpp av förorenat vatten till dagvattennät och recipient reviderad 2013 samt riktvärdet 0,009mikrogram PFAS /liter vatten.

Att tillämpa riktvärdena vid utsläpp av förorenat vatten ser vi som en viktig del i att minska den negativa påverkan på vattendragen inom kommunen och en del i arbetet med att uppnå god ekologisk och kemisk status i vattenförekomsterna.

Vid arbeten som medför länshållningsvatten ska dessa riktlinjer följas och verksamhets­utövaren ska se till att arbetet utförs på ett miljömässigt godtagbart sätt.

Senast uppdaterad:

Publicerad: