På orebro.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies.

Vad är cookies? Jag förstår

Meny

5. Grunddrag i mark- och vattenanvändningen - Översiktsplan

Miniatyrkarta kommunen grunddrag
Miniatyrkarta Staden grunddrag

Klicka på kartbilden/bilderna ovan för att komma till den stora kartan

 

Detta kapitel beskriver grunddragen i den framtida mark- och vattenanvändningen samt bebyggelseutredningen i kommunen.

I Örebro kommun finns många olika landskapstyper. I Kilsbergsförkastningen väster om Örebro möter det norrländska barrskogshöglandet Mellansveriges lövskogs- och jordbruksbygder. Där finns en smal bård av näringsrika bergarter (kalksten och skiffer) som skapat förutsättningar för ett mycket omväxlande kulturlandskap med stora naturvärden. Den rika odlingsbygden består till stora delar av lersediment och mulljordar från utdikade våtmarker. Det centrala sjö- och slättlandskapet genomkorsas av flera rullstensåsar i nord-sydlig riktning. Vid Hjälmaren finns flera stora herrgårdar med omgivande betespräglade eklandskap.

5.1 Landsbygden

Med landsbygd avses även byar med färre än 200 invånare. Kommunens landsbygdsområden är en resurs som arbetsplats och bostadsmiljö. Detta ställer krav på goda kommunikationer och förbättrad kollektivtrafik för en hållbar utveckling.

Det finns många platser utanför tätorterna som kan vara lämpliga för enstaka byggnation. Lämplig lokalisering av boende och verksamheter bedöms från fall till fall utifrån de generella ställningstaganden till bebyggelseutvecklingen som följer nedan.

Ställningstaganden:

  • Jordbruksmark är en viktig samhällsresurs och får därför endast bebyggas för att tillgodose betydelsefulla samhällsintressen och stadens utveckling eller då lämplig alternativ lokalisering saknas, eller om en alternativ användning ger totalt större miljövinst än när marken används för jordbruk.
  • En del av de mycket stora våtmarksarealerna som tidigare präglade slätten bör återskapas för att minska näringsläckaget genom att vattnets flöde bromsas och näringsämnena tas omhand lokalt.
  • Ny bebyggelse på landsbygden ska anpassas till terräng- och naturförhållanden och till platsens kulturhistoriska värden och tradition. Bebyggelse i jordbrukslandskapet har historiskt placerats i höjdlägen.
  • Ny bebyggelse bör lokaliseras utmed viktiga stråk för kollektivtrafiken och inom gång- och cykelavstånd från hållplatslägen för att minska bilberoendet.
  • Ny bebyggelse ska lokaliseras där goda förutsättningar finns för en säker dricksvattenförsörjning och där avlopp kan hanteras på ett bra sätt.
  • Ny bebyggelse bör placeras i anslutning till befintlig bebyggelse.
  • Ny bebyggelse på landsbygden ska uppföras med hänsyn till angränsande bebyggelse och miljöer som har kulturhistoriskt värde. I dessa fall ska nya byggnader gestaltningsmässigt anpassas till befintlig bebyggelse och lokal byggnadstradition med avseende på byggnadsform, material och färg.
  • I anslutning till grupper med äldre homogen bebyggelse placeras ny bebyggelse i utkanten av den befintliga bebyggelsegruppen.
  • En fördjupad översiktsplan för området Vintrosa-Lanna ska tas fram.

* Anmärkning: Efter översiktsplanens antagande har kommunen antagit:
Fördjupning av översiktsplan för VINNA (Tysslinge, Latorp, Vintrosa, Lanna, Hidinge), 2012-09-26.
Fördjupning av översiktsplan för Långenområdet, 2014-01-29

5.2 De mindre tätorterna

Med mindre tätorter avses kommunens orter med fler än 200 innevånare, dvs. Hovsta, Garphyttan, Odensbacken, Vintrosa, Mosås, Ekeby-Almby, Stora Mellösa, Glanshammar, Latorp, Ölmbrotorp, Hampetorp, Kilsmo och Askersby.

I tätorterna behövs en helhetsbild av planerad markanvändning eftersom konkurrensen om mark är större i tätort än på landsbygden. Därför finns kartor för varje tätort där utbyggnadsområden mm har markerats.

Ställningstaganden:

  • Nybyggnation prioriteras i de tätorter som ligger längs viktiga stråk för kollektivtrafiken eller där pendeltågstrafik är möjlig.
  • Detaljplaner ska finnas som ger alla tätorter möjlighet att växa. Ökat invånarantal skapar ökade förutsättningar för att behålla och förbättra offentlig och kommersiell service, samt kollektivtrafik.
  • Ny bebyggelse ska lokaliseras där goda förutsättningar finns för en säker dricksvattenförsörjning och där avlopp kan hanteras på ett bra sätt.
  • Jordbruksmark är en viktig samhällsresurs och får därför endast bebyggas för att tillgodose betydelsefulla samhällsintressen och stadens utveckling eller då lämplig alternativ lokalisering saknas, eller om en alternativ användning ger totalt större miljövinst än när marken används för jordbruk.
  • Tomter ska alltid kunna erbjudas i de mindre tätorterna, av enskilda eller av kommunen.
  • De mindre orterna bör kunna erbjuda småhustomter med en större tomtstorlek än i staden.
  • Vid placering och gestaltning av nya byggnader tas hänsyn till kulturhistoriska byggnader och miljöer.

Läs mer om Ekeby-Almby i Fördjupad översiktsplan för Ekeby-Almby antagen 2006-09-20.


* Anmärkning: Efter översiktsplanens antagande har kommunen antagit Fördjupning av översiktsplan för VINNA (Tysslinge, Latorp, Vintrosa, Lanna, Hidinge), 2012-09-26.

5.3 Staden

Örebros historia som stad sträcker sig åtminstone 700 år tillbaka i tiden. Idag lever här cirka 100 000 människor. Att skapa en hållbar stad kräver avvägningar mellan ekologiska, sociala och ekonomiska krav och aspekter. Hållbarhet är ett motiv för att förtäta städer. Det handlar inte bara om att minimera luftförorenande transporter, utan också om att utnyttja marken effektivt, om att utnyttja befintlig infrastruktur och om att skapa tätare underlag för service.

Stadens olika delar varierar i täthet, höjdskala, struktur och gestaltning, vilket ger dem olika karaktär. De äldre stadsdelarna har oftast vuxit fram långsammare och har mer blandning av olika tidsåldrars arkitektur än de nyare, större bostadsområdena. Slutna stadskvarter med hus i gatulinjen skiljer sig från ytterområdenas flerbostadshus- och småhusområden. Områden utefter gator och leder har ibland lämnats obebyggda med hänsyn till bland annat buller från trafiken. Med dagens byggnadsteknik utgör dessa områden en möjlighet till förtätning av staden.

Förtätningsanalys arbetsplatser

Illustrationsbild. Ju mörkare blått, desto fler arbetsplatser finns inom ett avstånd på 3 km. Dessa områden är därför ur den aspekten lämpliga att förtäta med bostäder.

Förtätningsanalys boende

IIllustrationsbild. Ju mörkare rosa, desto fler boende finns inom ett avstånd på 3 km. Dessa områden är därför ur den aspekten lämpliga att förtäta med arbetsplatser. Om man jämför de två kartorna kan man se att det råder brist på arbetsplatser på Väster.

Ställningstaganden:

  • Geografiskt bör Örebro tätorts utbredning vara av sådan storlek att man kan nå större delen av staden till fots och med cykel.
  • Staden ska förtätas med bostäder och arbetsplatser. Dels i de utbyggnadsområden som markeras på kartan, dels som mindre kompletteringsbebyggelse, som inte alltid markerats på kartan. Vid förtätning ska hänsyn tas till tillgång till friytor, grönstruktur, kulturmiljövärden och andra starka allmänna intressen.
  • Bebyggelsens täthet, höjdskala och gestaltning ska anpassas till läget i staden och till befintliga bebyggelsemiljöer.
  • Kommunen är positiv till förtätning på höjden i staden, även om det då krävs en flexibel syn på avstånd till boendeparkering, samutnyttjande av parkeringar samt tillgång till friyta. Höjdskalan i staden kan förändras så att ett normalhus har fler våningar än förut. Tillbyggnad på befintliga hus med fler våningar kan passa på vissa ställen.
  • Nya områden ska ha högre stadsmässighet ju närmare centrum de är belägna. Det handlar exempelvis om gatornas utformning och om att vi eftersträvar en stad med slutna kvarter.
  • Estetiskt tilltalande höga hus kan medges för att skapa identitet och landmärken på noggrant utvalda platser.
  • Dåligt utnyttjade ytor t.ex. längs gator och infarter kan bebyggas för att förtäta staden.
  • Kommunen är positiv till kompletteringar och nybyggnation som på ett hållbart och estetiskt tilltalande sätt förbättrar energiförsörjningen i linje med Örebro miljömål, exempelvis fastighetsanknutna anläggningar för sol- och vindkraft.
  • Stadens entréer ska utformas med omsorg. Oavsett färdsätt skapar stadens entré det första intrycket. Bebyggelse som placeras invid stadens entréer ska därför hålla god arkitektonisk kvalitet. Av samma skäl kan vissa verksamheter till och med vara direkt olämpliga för dessa lägen.


* Anmärkning: Efter översiktsplanens antagande har kommunen antagit en Handlingsplan för stadens byggande, 2014-08-12. (pdf, 2.7 MB)

5.3.1 Stadskärnan

Örebro uppstod under medeltiden vid mötet mellan Svartån och en åsväg. Ett par medeltida gatusträckningar finns fortfarande kvar. Den centrala delen av Örebro stadskärna är förtecknad som fast fornlämning. Kulturlager och byggnadsrester från äldre tid ligger under dagens marknivå. Genom successiva regleringar sedan 1600-talet har man åstadkommit en regelbunden rutnätsplan. Örebros stadskärna är främst präglad av byggnader från 1800-talets mitt till 1930-talet. Sedan 1987 är centrala Örebro ett riksintresse för kulturmiljövård.

Svartån genomkorsar den täta stadskärnan i ett grönt, luftigt stråk. De offentliga platserna, tillsammans med de många vackra kulturinstitutionerna och andra byggnader gör stråket fullt av liv året om. Vasastan, väster om järnvägen, får sin karaktär av gatunätets solfjädersform och av Ekersgatans kommersiella stråk. Norr om Svartån karaktäriseras stadskärnan av en kombination av stora arbetsplatser, småskalig handel och restauranger. Resecentrum fyller en viktig funktion som knutpunkt och entré till staden. Söder om Svartån präglas stadskärnan av ett brett handelsutbud och stora mötesarenor. Stadens torg, med Stortorget i centrum, är viktiga stadsrum och mycket strategiska mötesplatser för människor i stadskärnan.

Här följer viktiga ställningstaganden för utvecklingen av stadskärnan:

  • Visionen ”Stadsliv Örebro” antogs av programnämnd Samhällsbyggnad 2008-06-04 och ska beaktas vid omarbetningar och ombyggnationer i stadskärnan. Visionen anger också att stadens offentliga rum ska utgöra mötesplatser för medborgare och besökare.
  • Stadskärnan ska utvecklas och spegla även 2000-talet, men det ska göras med omsorg om t ex den arkitektoniska utformningen.
  • Stadskärnan ska ha en god gestaltning. Byggnader med dess entréer och fasader, torg, gaturum och andra stadsrum ska värnas och utformas med omsorg. Detta innefattar också markbeläggning och ljussättning.
  • Stadskärnans mötesplatser, både i och utanför byggnaderna, ska bevaras och utvecklas. Verksamheten på stadens torg inriktas på ökad torghandel, folkliv, uteserveringar och arenor för evenemang
  • Kvalitetsprogram med riktlinjer för utformning av uteserveringar, cykelparkeringar, sittplatser, mobila reklamskyltar mm ska finnas och hållas aktuella.
    Stadskärnan ska stärkas för att skapa bra underlag för service, butiksutbud och en mångfald av funktioner. Därmed blir den också en knutpunkt för gående, cyklister och kollektivtrafikens resenärer
  • En bra balans mellan bostäder, handel och arbetsplatser ska eftersträvas.

Här följer viktiga ställningstaganden för att bevara den karakteristiska strukturen inom riksintresseområdet för kulturmiljövården i centrala Örebro:

  • De delar av gatunätet som härstammar från medeltiden bevaras i fråga om läge och bredd.
  • Slutna kvarter med byggnader ut till gatulinjen ska eftersträvas. Bilarnas behov av gatuutrymme får inte gå ut över stadsbilden och innerstadens kvartersstruktur.
  • Trafiken måste underordna sig stadskärnans gestaltning och de människor som nyttjar staden. Principen om slutna kvarter gäller inte större monumentala byggnader.
  • För att få en bättre gestaltning och läsbarhet av staden ska kvarteren utseendemässigt delas in i mindre enheter. Ett normalstort kvarter får därför inte rent visuellt bestå av endast en eller två byggnader utan ska i fasaden delas upp i flera enheter.
  • Inga sammanbindande byggnader får uppföras mellan kvarter i riksintresseområdet eftersom detta kan störa värdefulla siktlinjer.

Läs mer i Stadsliv Örebro. (pdf, 4.3 MB)

5.3.2 Stadsdelarna

Stadsdelarna i Örebro är lokaliserade både nära och längre från stadskärnan, såsom exempelvis Markbacken och Brickebacken. Här finns stora möjligheter till förtätning av staden. Gestaltningen kan också ges friare former än i innerstaden.

Ställningstaganden:

  • Nybyggnation längre från centrum ska främst lokaliseras till redan etablerade stadsdelar och förorter längs starka stråk för busstrafiken eller där pendeltågstrafik är möjlig.
  • Lokala centra ska stärkas så att de kan erbjuda god service och bli knutpunkter för gång-, cykel och kollektivtrafik.
  • Stadsdelar som ligger nära varandra kan förbindas med hjälp av aktiviteter och mötesplatser, byggnader, gator, parker, etc. så att människor får tillfälle att mötas.

* Anmärkning: Efter översiktsplanens antagande har kommunen antagit en Handlingsplan för stadens byggande, 2014-08-12. (pdf, 2.7 MB)

5.3.3 Stadens randzon

Stadens närmaste omgivning är viktig för framtida tätortstillväxt. Behov finns att hushålla med mark, samordna fysiska förhållanden och prioritera mellan motstående intressen för markanvändning. Dessa behov prövas lämpligast med detaljplaneläggning, inte minst för att se till att vatten- och avloppsfrågor löses på ett samhällsekonomiskt och miljömässigt hållbart sätt. Detaljplaneläggningen ska också klargöra hur en fortsatt byggnation ska ske. Kommunens bedömning av frågor som framtida bebyggelsemönster, vägar, trafiksäkerhet, buller, kollektivtrafik etc. måste ske samlat.

Ställningstaganden:

  • På kartan visas den ungefärliga utsträckningen av det område som enligt kommunens uppfattning hör till stadens randzon med högt bebyggelsetryck.
  • Vid bebyggelse i stadens eller de mindre tätorternas randzon, eller i andra områden med högt befintligt eller förväntat bebyggelsetryck, krävs oftast en detaljplaneläggning innan utbyggnad.
  • Jordbruksmark är en viktig samhällsresurs och får därför endast bebyggas för att tillgodose betydelsefulla samhällsintressen och stadens utveckling eller då lämplig alternativ lokalisering saknas, eller om en alternativ användning ger totalt större miljövinst än när marken används för jordbruk.
  • Ny bebyggelse bör lokaliseras i bra kollektivtrafiklägen eller på sådana platser där de förstärker underlaget för kollektivtrafiken i befintlig bebyggelse.
  • Ny bebyggelse ska lokaliseras där goda förutsättningar finns för en säker dricksvattenförsörjning och där avlopp kan hanteras på ett bra sätt.
Senast uppdaterad: 17 november 2016

Publicerad: 6 oktober 2016

Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Följ oss:

Kontakta $sitenamn

Kontakta Örebro kommun

Telefon: 019-21 10 00 

Öppettider: Måndag–fredag kl. 7–17

Besöksadress: Drottninggatan 5

Öppettider: Måndag–fredag kl.10–17

Teckenspråk: servicecenter@t-meeting.se

Kontaktperson