Förorenade områden

Ett förorenat område består normalt av mark, grundvatten eller sediment, som är förorenat och vars halter påtagligt överskrider den lokala/regionala bakgrundshalten. Föroreningar kan även förekomma i berg eller ytvatten liksom i deponier, byggnader och andra anläggningar.

Föroreningar som hamnat i mark, grundvatten eller i sediment blir ofta kvar under lång tid om vi inte gör någonting åt det. Föroreningarna sprids ofta vidare till vattendrag och grundvatten. Många föroreningar påverkar människan eller miljön på lång sikt, men även akuta effekter kan förekomma. Vi människor utsätts för föroreningar på många olika sätt exempelvis genom damning, direkt intag av jord, hudkontakt, inandning av ångor, intag av mat och dricksvatten m.m. Spridningen är ofta långsam och påverkas av nederbörd, grundvattenrörelser och biologiska processer. Föroreningar som legat relativt stilla kan även påverkas och spridas av mänskliga aktiviteter såsom exempelvis schaktning.

Vid misstanke om att ett område kan vara förorenat skall markens status alltid utredas. Om en förorening upptäcks skall Miljökontoret snarast underrättas oavsett om området tidigare ansetts förorenat. Efterbehandling (sanering) av ett område är anmälningspliktigt, enligt miljöbalken.

Underrätta Miljökontoret genom blanketten "Underrättelse om förorenat område"  i blankettarkivet. Ansvarig för undersökningar och efterbehandling är i första hand den som orsakat föroreningen, i andra hand fastighetsägaren.

Strategi för efterbehandlingsarbetet

Efterbehandlingsarbetet består av flera olika faser; inventering, riskbedömning, ansvarsutredning, undersökningar, åtgärder och uppföljningar.
Den första delen i ett efterbehandlingsarbete är att identifiera och inventera förorenade områden enligt den s.k. MIFO-modellen, Metod för Inventering av Förorenade områden. Syftet med modellen är att göra riskbedömningar med rimlig säkerhet. En riskklassning görs genom att bedöma och klassificera det förorenade området i följande avseenden:

  • Föroreningarnas farlighet (som bestäms av deras toxikologiska egenskaper)
  • Föroreningsnivåerna (dvs. halterna av de aktuella ämnena)
  • Spridningsförutsättningarna (som exempelvis kan bero på ämnenas kemiska och fysikaliska egenskaper samt markens egenskaper och grundvattnets rörelser)
  • Områdets känslighet (risken att människor utsätts för föroreningarna) och områdets skyddsvärde (förekomst av värdefull natur i omgivningarna)

Objekten inordnas i fyra riskklasser:
Klass 1: Mycket stor risk för människors hälsa och miljö
Klass 2: Stor risk för människors hälsa och miljö
Klass 3: Måttlig risk för människors hälsa och miljö
Klass 4: Liten risk för människors hälsa och miljö

MIFO-metoden består av fas 1 och fas 2-undersökningar samt även fördjupade undersökningar och eventuellt efterbehandlingsåtgärder. I fas 1 ska en orienterande studie och en preliminär riskklassning genomföras. Uppgiftsinsamling sker genom litteraturstudier, platsbesök och intervjuer. Fas 2 består av översiktliga undersökningar.

14 januari 2013 • 09.08

Dela:

Kontakt

019-21 10 00
Måndag–fredag kl. 7–18
Lördag kl. 10–15

Drottninggatan 5
Måndag–fredag kl. 10–18
Lördag kl. 10–15

Teckenspråk

211000@orebro.se

Politiskt ansvar

Miljönämnden

RSS-länkar på orebro.se

Örebro kommun, Box 30000, 701 35 Örebro | org.nr: 212000-1967 | 019-21 10 00
kommun@orebro.se | Om webbplatsen | Press | Emil | E-skola