Månadens dokument – Likpredikningar och hyllningstal

Under 1600- och 1700-talen var hyllningstal och äreminnen en vanlig företeelse bland framför allt de något högre skikten i samhället. Retoriken hölls högt och man skrev, eller lät skriva, dikter och tal till födelsedagar, vigslar, namnsdagar och begravningar, samt andra viktigare händelser, t.ex. vid flyttningar och byten av tjänster. Man lät även trycka dessa hyllningstal.

En samling av sådana tryckta hyllningstal finns bevarad i Karolinska skolans arkiv på Örebro stadsarkiv. Samlingen, som består av 161 likpredikningar, 74 hyllningstal vid vigslar och ca 60 hyllningstal med blandat innehåll, skänktes 1869 till skolan av Pehr Hjalmar och Ernst Ludvig Fegraeus. De flesta hyllningstalen är från 1700-talet och rör personer från olika delar av Sverige, bl.a. Dalarna, Västmanland, Stockholm. Några hyllningstal är från Örebro län.

Hyllningarna kan rikta sig till en skolmästare eller kyrkoherde som byter jobb, en bonde eller en 10-årig flicka som har avlidit, en brukspatron eller handelsbokhållare som gifter sig, drottningen på hennes namnsdag, eller kungen och drottningen som besöker staden på en resa. Hyllningstalen är ibland personliga, ibland högtravande, ibland refererande till den antika litteraturen, i några fall t.o.m. skrivna på dialekt. Att skriva hyllningstal var en källa till extra inkomster för samtidens författare.

Hyllningstal

Hyllningstal - Adolf Fredrik och Lovisa 1762

Adolf Fredrik och Lovisa på väg till Loka (pdf, 140 kB)

Hyllningstal - Hasselgren

Hasselgren lämnar ungkarlslivet (pdf, 260 kB)

Hyllningstal - Troil 1757

Likpredikningar och gravtal

Under 1600-talet var det svenska begravningsväsendet mycket utvecklat. Det beskrivs som ett allkonstverk, där text, musik, konst och konsthantverk ingår i ett mäktigt samspel. En fransman skriver efter sin svenska resa 1681 att begravning "är den högtidligaste fest som firas i Sverige". Sverige intog en särställning gentemot begravningsbruket i andra länder. I slutet av 1600-talet kom t.o.m. olika lyxförordningar som ett försök från statsmakterna att stävja de svenska begravningsexcesserna. Under 1700-talet förenklas begravningsseden successivt.

Man kan dela in texterna till begravningar i två kategorier; likpredikningar och gravtal. Likpredikan har en utvald bibeltext som en central del och är skriven och upplästes av kyrklig ämbetsman. Gravtalet är mer varierat till sitt innehåll, liksom vad gäller vem som skrev och läste upp det. Likpredikan bestod av den egentliga likpredikan, personalian, dedikationen och tacket. Det finns även två varianter av likpredikan, dels den som hölls vid utfärden från sorgehuset, dels jordfästningspredikan.

Helena Maria Bergman 1733

Jungfru Helena som dog 10 år gammal vid Valåsen 1733

Matronan Marta i Falun 1732

Matronan Marta som dog 2 1/2 vecka efter sin son och dotter i Falun 1732

Brukspatron Swab vid Stora Kopparberget

Brukspatron Swab från "Svea Rikes Smycke" d.v.s. Stora Kopparberget i "Dalekarlars land".

Samuel Tystenberg 1729

Hovrättskommissarien Tystenberg som begravdes i Klara kyrka 1729

Förteckning över personer för vilka det finns hyllningstal eller likpredikningar på Örebro stadsarkiv (ca 380 st) (pdf, 240 kB)

Fler hyllningstal kan man finna på t.ex. Kungliga biblioteket, som har en större samling.

Läs mer:
Göran Stenberg. Döden dikterar. En studie av likpredikningar och gravtal från 1600- & 1700-talen. 1998.

Text: Stefan Nilsson

Ursprungligen publicerat som Månadens dokument november 2000.